Ge aldrig upp. Hur tufft och hårt det verkar så ge aldrig upp.

På förmiddagen i dag var jag ute på en kort runda med kompis. Där har jag börjat lägga in intervall eller fart lek. I dag satte jag banrekord på den rundan. Det är kanske lite svårt att jämföra ändå, för det finns 2 rödljus att passera och sedan på en liten bit där kompis får gå i koppel beror det på hur många stopp han gör.

När jag kom hem satte jag upp det där stativet till cykeln så att jag kunde cykla utan att komma någon vart. Det blir nästan som spinning. Jag körde i 15 minuter.

Här på eftermiddagen for fan i mig och jag fick för mig att ta en runda till. Först värmde jag upp på cykeln i 5 minuter. På fötterna hade jag speed skorna. Det kändes bra och jag tyckte inte jag tog i mer än tidigare i veckan. Men när jag kom till en tid jämförelsepunkt, Stabby, var jag där 1 minut bättre än någon gång tidigare. Jag har aldrig kommit dit på mindre än 35 minuter, och nu var det 34 jämnt. Det här sporrade kanske lite så att jag även på återstoden höll farten uppe. Jag klarade rundan på i snitt 14 sekunder snabbare per k än senast. Jag är nere på 6,43.

Nu får jag se till att inte förta mig så att det hela slutar med ett bakslag, men om det här håller är det fantastiskt. Det visar också att även om det under en längre eller kortare tid känns hopplöst och tungt att springa så ge inte upp. Det kan vara något bakom som gör att det går så. Till mig är det många som sagt att det nog beror på åldern och att jag måste vänja mig vid att det går långsammare. Men som det verkar är det medicinska orsaker bakom mycket av mitt. Det gäller bara att hitta rätt hjälp. Nu har jag fått intensiv sprutbehandling i 1 vecka och det återstår många sprutor.