På tur med Trille. Dagen innan loppet, “The Swedish Royal Castle Race”, frågade frugan mig om jag inte var nervös, men det var jag inte. Jag gick och plockade fram utrustning, tänkte över vad jag skulle ha med i energi väg. I går morse gick jag upp lite över 6. Åt en enkel frukost bestående av 3 mackor. Jag ville inte vara för proppad när jag gav mig av. Sedan började jag blanda sportdrycker. 2 1 liters flaskor med en mix av långsamma kolhydrater, lite snabbare och lite aminosyra. Sedan gjorde jag i ordning 1 dunk med nästan 1,5 liter flytande havregröt spetsat med extra kolhydrater. För säkerhets skull tog jag en 5 liters dunk med rent vatten för att kunna supplera om det inte skulle finnas en mack eller dylikt när jag behövde det.

Som fast föda hade jag diverse bars, müslibars, energibars och proteinbarts. Jag hade även med burkar med pulver för att kunna blanda mer.

Jag stoppade även ner 1 flaska öl. Jag vet hur gott det smakar i slutet eller direkt efter ett lopp när man druckit en massa sliskiga energidrycker.

Den verkliga energi bosten som jag började med var 1 dl olivolja blandad med 4 dl apelsinsaft. Den hade jag satt i mig inom den första timmen. Alltså 900 kcal.  Jag hade ytterligare en sådan att inta efter den tänkta vändningen vid Stockholm slott.

Frugan gav mig skjuts in till Uppsala slott. Starten skulle ju vara som jag tänkt mig. Vädret var lätt molnigt med strax under 20 grader och prognosen var uppehållsväder.

När Trille och jag gav oss iväg kändes det lättare än väntat. Att hålla i handtaget var bara bra för då fick jag lite stöd för ryggen. Första timmen avverkade jag bortåt 7,5 km. Nästan vad jag gör utan vagn. När jag sedan kom ut på landsvägen mot Märsta upptäckte jag att när man kommer till fots har den lite fler backar än vad man upplever när man kör bil där. Backarna insåg jag direkt att där var det bara till att gå. Ingen mening med att överanstränga mig. Mötande bilar överdrev en aning. De nästan gick över i motsatt körfält om det inte var några mötande bilar.

Jag började i princip omgående sörpla i mig energidryck och ungefär en gång i halvtimmen inta en bar.

Första biten gick på grusvägen längs med ån. När jag kom till dess slut måste jag göra ett stopp och tömma skorna för sand och grus.

Trots tämligen väl förberedd hade jag relativt snart smärta speciellt i lårens baksida. Framsidan började även göra sig bemärkt. Jag försökte komma på Lena Phs låt “Det gör ont…”. Trots att det gjorde ont var envisheten att klara av det större.

Första anhalt där jag skulle rapportera hem var i Märsta. Jag stannade vid en mack och fick friskt vatten. Oj vad gott det var att dricka kalt friskt vatten.

Efter Märsta började det bitvis dyka upp cykelvägar. Det underlättade att springa här. Tempot hade nu också gått ner så jag gick en del och småsprang. Snittet var drygt 6 km per timme.

Framme i Upplands Väsby blev det ännu mera cykelväg. Det var till och med skyltat.

På ett ställe fick jag ändå fråga en dam vid en busshållplats om vägen. Hon trodde att jag ville veta vägen till närmaste tågstation, men när jag då sa att jag var på väg till slottet till fots visste hon inte vad hon skulle säga. Det här inträffade fler gånger längre fram när jag frågade efter vägen.

När jag passerat Sollentuna centrum började problemen. Inte vad gällde löpningen, men att hitta väg. Jag hade villat springa på den östra sidan om motorvägen, men blev här tvungen att ge mig över till den västra. Hellre det än att irra omkring, jag ville ju inte tappa bort mig helt.

Men tappa bort mig var vad det blev längre fram. Dels bitvis dåligt skyltat plus att det var vägarbeten och avstängningar. Fram till lite efter Sollentuna hade siktet inställt på att komma till slottet på 11 – 11,5 timma. Men klockan tickade på och km lades till km. Framme vid Solna bestämde jag mig för att det inte skulle bli någon löpning tillbaka. Dels hade jag förlorat så mycket tid, men också risken att det skulle bli ännu ner fel löpning när det blev mörkt och mindre chans att stöta på någon att fråga om vägen.

Jag rundade slottet på ca 14 timmar, sedan bar det av till centralen och ett tåg hem. Frugan hämtade upp mig på station här.

På tåget till Uppsala kom ölen väl tillpass. Den var ju visserligen inte iskall, men det var öl.

När jag kom hem var det en snabb dusch och sedan i säng. Men natten blev jobbig, låg och roterade och hade svårt att somna.

Troligen har jag fått tämligen bra med energi i mig. Jag frös inget på vägen hem, men lite efter jag lagt mig  hade jag en liten frosstur. Jag har väl fått i mig ungefär 9 liter flytande föda/energi. Trots det hade jag förlorat ca 3 kg när jag vägde mig innan jag lade mig. Detta här inte medräknat så har jag gått ner bortåt 7-8 kg sedan jag slutade jobba.

I dag har det varit lite jobbigt att sitta för länge så jag har legat mycket på soffan. Men jag kunde ju inte låta bli att göra något nyttigt på förmiddagen, då var jag ute i trädgården och rensade ogräs nästan 1 timme. Och på eftermiddagen har jag gjort ett experiment och försöker framställa rabarberdricka. Så trots allt känner jag mig bättre än jag hade väntat. I morgon är jag nog igång och gör ett stavgångspass och fortsätter sedan med hus målning. Löpning ska jag nog vänta med åtminstone 1 vecka.

Att genomföra en sådan här löpning är väldigt tufft. Dels för att det inte är organiserat. Det gäller att ha så mycket självdisciplin och envishet att man inte ger upp så lätt. Sedan finns det ju inte några check Points, det gäller att äta ordentligt under loppet. Blanda sin dryck och inte inta den för sent. Att jag har klarat det här värdesätter jag nästan mer än många andra organiserade lopp.