Livet går vidare. Visst var dagen efter en dagen efter, men ändå inte vad jag hade befarat. I dag skulle jag nog ha kunnat försöka jogga lite, men jag vill inte överdriva. På förmiddagen gjorde jag först lite ryggövningar i en kvart. Sedan gav jag mig iväg på stavgång. Jag hade en reservplan om det inte skulle gå så bra. Men jag blev förvånad att det inte var några problem alls. Det blev en tur på dryga timmen. På eftermiddagen blev det sedan hus målning.

Nu måste jag försöka bärga mig och ta det lugnt i ett par dagar i alla fall. Kanske i mitten på den kommande veckan tar jag en löprunda igen, så vida inte suget blir för stort innan dess. Jag vågar ju inte berätta för omgivningen att huvudet säger att vi kan göra ett nytt försök om en vecka eller drygt så. Jag måste först ut och te någon runda och känna hur det verkar.