Seg runda, trodde jag. I dag var jag ute på en runda som jag trodde skulle bli seg, men som slutade i fart. Jag sover så himla dåligt, vaknar vid 3-4 på natten och kan inte somna om med någon reda. Och när jag sover så vet jag också att det påverkar ordentligt på löpningen. Sömnen är lika viktig som träningen. Så när jag gav mig iväg kändes det väldigt segt. Jag skulle ta “bergsrundan” i dag. Men när jag kollade GPS:en när det närmade sig 30 minuter blev jag förvånad. Jag var ju uppe i 4 km i stort sett. Det sporrade mig lite. Tänkte att det nog skulle rasa när jag kom till de riktiga backarna. Men se det gjorde det inte. Jag lyckades hålla uppe farten. När jag kom till 60 minuter låg jag bara 250-300 meter ifrån 8 km. Nu gällde det alltså, skulle jag lyckas få upp det till ett snitt på 8 i timmen. När jag kom till 1,15 hade jag krympt det här ytterligare. Nu återstod det en lång seg backe mot slutet. Och när jag kom till 1,30 hade jag 10 meter till godo. Det var lite jävlar anamma som kom fram här i dag.

Rundan i dag sprang jag i mina “gamla” löparskor. Jag har märkt att de är lite mer tungsprungna än de nya. Så att jag på den här “bergsrunda” i mina gamla skor, mitt i veckan, sprang på bara 7 sekunder sämre per km än i söndagens icke bergsrunda är faktiskt inte illa.