Lyssna på kroppen. Jag har sagt det förr och det tål att sägas igen. Det gäller att lyssna på kroppen och inte ta i för mycket. I fredags hade jag tänkt ta en runda på bortåt 30 km. Men dels skulle jag handla på vägen hem från jobbet, och sedan skulle jag hämta min dotter vid tåget. Hon kom med en jättestor resväska som hon ville ha hjälp med. Skulle jag tagit den långa rundan hade jag känt mig stressad. Men när jag kom iväg på rundan kände jag att 30 hade blivit för mycket för mig. Jag ändrade rundan lite efter hand som jag kom iväg. Det slutade med dryga 22 km. Vilket i och för sig inte är så tokigt heller. Jag kände mig tämligen urlakad. Det hade varit jobbresa och långa dagar på jobbet i veckan.

Gårdagens runda bestämde jag tidigt skulle bli kortare och att kompis skulle få följa med för omväxling. Och de blev han glad för. Det blev “bara” dryga 6 km.

Innan hade jag tänkt ta riktigt långt i dag, men eftersom jag kände mig så urlakad blev det dryga 10 km i skogen, i lugnt tempo. Det fanns en del backar på rundan och jag tyckte mig kunna märka att jag kört backträning för det gick något lite bättre uppför.

Ja, i torsdags körde jag ett riktigt backpass så att säga. En brant backe tog jag 3 gånger upp och ner.

Men när jag då i dag på förmiddagen summerade veckans pass blev det inte så lite ändå. Det blev över 50 km, 51 närmare bestämt.

Men när jag nu tränar så här hårt med 4 löppass i veckan och 1-2 pass på gymet (med uppvärmning 15 minuter på löpbandet, inställt på brant backe). Då måste man vara lyhörd för vad kroppen säger. Blir det tungt gäller det att dra ner i tid eller också ta ett litet uppehåll och låta kroppen återhämta sig. Jag tycker mig också märka att jag har svårt att få i mig energi så det räcker. Som i går när jag kände mig så där urlakad började jag äta lite extra och det hjälpte. Jag har svårt för att avväga hur mycket intaget ska vara för att inte gå i väggen. Men det är också bra träning att köra på sparlåga.