Äntligen? Har det äntligen släppt efter allt problem? I dag var jag ute och sprang för tredje dagen på raken. Och det var inte i går det hände. I torsdags kom jag hem vid lunchtid efter jobbresan. Efter lite vila gav jag mig ut på en tur. Till första kontrollpunkten tog det nu 37 minuter. Hit har det som värst tagit 45 minuter, och när det varit som det var före operationen och efter, har det tagit ca 42 minuter. 37 minuter hade jag också när jag kom hem från Kroatien. Som bäst efter operationen har jag fått till 7,5 km på en timme, och nu blev det bortåt 8,2 km. Men efter 1.15 började det gå lite trögare så att säga. Totalt blev det ca 16 km.

I fredags, dagen efter, gav jag mig ut igen. Jag hade ju inte så stora förväntningar. Det kändes att jag sprungit dagen innan. Men när jag kom till stället var jag där på 39 minuter. Jag såg ingen anledning att strama det för mycket så jag nöjde mig med ca 12 km. Den här dagen fick jag gå lite mer in emellan.

I dag hade jag rent inte tänkt att springa, men kompis skulle ju ut och egentligen kändes det bättre än förra dagen. Lite mindre stel. Dagens runda blev lite mer terrängbetonad, och bara ca 6 km. Men ändå, det var 3 dagar på raken. Och det lär nog bli en fjärde. I morgon är det söndag och definitivt en löpar dag.

Sedan var jag inne i stan på Löplabbet och skulle kolla lite på terrängskor inför det tänkta stora terrängloppet senare i höst (Inte Lidingö). Men det var en stor besvikelse. Det finns ju inga terrängskor i min storlek. De kan ta hem om jag vet vad jag ska ha, men utan att prova vet jag ju inte vilka som känns bra. Jag misstänker att det kommer att sluta med att jag får köpa ett par UK-Gear skor i terrängmodellen.