Spring i benen. Jovisst har jag spring i benen. Det är ju bara att sätta den ene foten framför den andra lite fortare än när jag går. Det låter så enkelt men är i verkligheten inte det. I dag gav jag mig av på en runda som skulle ha vissa löp/jogg inslag. Med en massa vilja gick det. Någon bättring på kraften jämfört med innan operationen var det inte. Så jag behövde inte göra mig till och springa långsamt. Det gick bara inte att gasa på. Men så är det också drygt 4 veckor sedan jag “sprang”. Efter ett tag kunde jag faktiskt hålla 7.30 tempo i några 100-meter. Jag genomförde 10.3 km och jag fick en snitt tid på drygt 9 minuter per km. Det blev ungefär 50-50 med gång och jogg. 1 månad kvar till jubileumsmaran, kan jag bara klara av en sådan snitt tid borde jag klara loppet. Men det är alltså 4 gånger så långt som i dag och alltså 4 veckor dit. Ja, det gäller att vara optimistisk.