Inte förbehållslöst. Besöket hos sjukgymnasten förlöpte relativt bra. Fast jag fick inte restriktionerna hävda rakt av. Det där med att springa/jogga skulle jag ta det lugnt med. Jag kunde ta några 100-meter här och där när jag är ute och går och testa – känna mig för. Hon förstod mycket väl att jag var ivrig att komma igång igen. Men jag kan börja jobba. Och det är kanske bra att göra det. Att gå så här gör kanske att jag tränar lite väl mycket. Hon sa att de flesta andra patienter fick de ge träningsprogram med grejer de kanske skulle göra flera gånger om dagen, så blev kanske i bästa fall hälften gjort. I mitt fall fick hon kanske mi stället få mig att lugna ner mig något. Jobbar jag blir det ju inte lika mycket träning. Jag brukade ju också göra så när det funkade att jag körde “hårt” några dagar till en vecka för att sedan ta det lugnt och låta kroppen bygga upp sig. Och det är kanske samma som ska till här.

Det jag behöver träna mer på är att få hyfs på småmusklerna som stabiliserar ryggen och håller den uppe. Det har nog varit fel att jag sprungit med stöd för ryggen, en typ av korsett. Den kanske jag bara ska till på riktigt långa lopp eller en bra bit in i sådana.