Badwater ultra. Såg i veckan ett inslag på Rapport om Mikael Andersson som ska göra ett försök på Badwater i år. Det var bara det att i inslaget hade de med ett fel. De sa att en svensk hade tidigare gjort ett försök på loppet men brutit efter ca 3 mil. Visst bröt jag, men det var efter ca 9 mil. I de här sammanhangen är det väldigt stor skillnad. Och orsaken att jag bröt var varken ork eller värmen. Det var att jag hade missbedömt hur jag skulle behandla fötterna. I den vevan hade jag genomfört ett antal ökenlopp och nyligen gått från tekniken att tejpa fötterna till att fila och smörja dem. Här trodde jag att det skulle vara bättre att gå tillbaka till tejpningen, men det beslutet var ödesdigert för mig. Det blev min “död”. Fötterna svällde så och blev ännu varmare med tejpen att det blev djupt liggande blåsor som förstörde fötterna. Jag fick dem omplåstrade 2 gånger men sedan insåg jag att jag inte skulle klara maxtiden och tyckte då inte att det var mödan värt att kämpa mig vidare några mil.

Jag vill samtidigt önska Mikael lycka till på loppet.