Kniven i ryggen. I går kom jag hem från en jobbresa och fann ett brev från Akis (sjukhuset i Uppsala). Det var bara 2 dagar sedan jag fick bekräftelse att jag fanns på operationslistan och att de skulle försöka operera mig inom 90 dagar. Så döm om min förvåning när det i brevet i går stod att de vill operera mig nästa fredag. Alltså i princip 1 månad efter att jag meddelat att jag var klar för operation. Undrens tid är alltså inte förbi. Nu hoppas jag bara på undret att operationen går bra.

När jag berättat för några som undrat vem läkaren är, och jag berättat att det är Anders Holzt, har de gjort tummen upp. Alltså att det ska vara en bra läkare. Det bådar i alla fall gott till en början med.

Jag har så att säga dammsugit nätet på information om spinal stenos operation och vad man kan förvänta sig efteråt. Den information jag hittat har gjort mig hoppfull. Inga större begränsningar, bara de som ens egen smärta ger så att säga.

Från operationsdagen till Fotrallyt är det 6 veckor. Anmälningsavgiften ska vara inne senast den sista maj. Alltså hinner jag känna efter några dagar efter operationen om jag ska betala eller dra mig ur.

Till Jubileumsmaran är det 2 månader efter operation. Kan jag bara ta löpsteg kommer jag att stå på startlinjen även här. Här är det inte en fråga om anmälan eller inte. Det här anmälde jag mig till redan förra sommaren.

Jag kommer att verkligen jobba hårt med rehabilitering efter ingreppet. Jag är ju van vid att träna hårt och att lida pin. Men det är som mitt måtto: smärta är tillfälligt (förhoppningsvis).