Två steg fram och ett tillbaka. Det är väl ungefär som den finska dansen Jenka. Ungefär så käns det nu med löpningen. Det har inte blivit riktigt lika många km den här veckan, men så har jag också varit gräsänkling, plus att vädret inte riktigt varit lika gynnsamt. Det kanske också blev lite väl mycket för kompis förra söndagen. Åtminstone tyckte frugan det. Hon tyckte han hade lite problem efteråt. Men jag märkte inte något direkt. Och nu i veckan har han inte ätit så bra. Han har ju bara fått hundmat. Frugan skämmer bort honom med godsaker iblandat allt som oftast.

Jag fick ju nya piller också förra fredagen och har alltså tagit dem i en dryg vecka. Men de hjälper inte fullt ut. Jag har ont. Det är ungefär som när det började en gång. Men i princip inget när jag springer. Måste nog ta kontakt med läkaren igen. Nästa steg blir antagligen nervrotsblockad. Märker ju också att de här pillren jag tar gör mig tungsprungen.

En annan grej som gör det lite tungsprunget är mina nya vinterskor från UK Gear. Speciella skor för vintertemperatur. De är drygt 50 gram tyngre än mina vanliga löparskor. Det märkte jag på första längre rundan, jag fick jobba mer med fötterna. Det är antagligen bra träning.

Den gångna veckan har jag också haft möte med min chef. Mina dagar är nu antagligen räknade. Ja, inte i negativ bemärkelse. Jag har länge tänkt sluta jobba i förtid. Jag har definitivt inte haft några planer på att jobba till jag blir 75, och det skulle jag heller inte orka med det jobbet jag har. Jag har under mina snart 31 år på jobbet jobbat väldigt mycket övertid och löneväxlat. Så den 31 december i år kommer jag troligen att sluta som ingenjör, och den 1 januari nästa år är första dagen i mitt nya liv. Mitt nya liv som heltidslöpare. 31 år på det här jobbet och så hoppas jag på 31 år som “proffslöpare”.