Bruten man. I går hände något som aldrig tidigare hänt. Jag var tvungen att ringa efter frugan för att bli upphämtad när jag var ute och lufsade. Jag hade visserligen kört rätt hårt de senaste dagarna, men ändå. I onsdags var det sådant väglag att det inte var läge för löpning så jag tog ett extra pass på gymet. Och på torsdagen var det normal gymdag. I fredags gick jag från jobbet till lunch och tänkte ta en ordentlig runda. Det blev ca 20,5 km. Inte i så värst bra fart, men ändå. Ja, värken har kommit tillbaka och likaså bristen på ork i benen. Men jag kämpade på. På kvällen i fredags kände jag mig lite hängig. Tänkte att det kanske var influensa på gång. men på lördag morgon fanns det inget där. Gick lite i valet och kvalet vad jag skulle göra. Men det slutade med simbassäng. Började med 100 meter simning och sedan 100 meter vattenlöpning. Sedan växlade jag 50 meter vardera. Totalt höll jag på i ca 45 minuter.

Och så vart det söndag morgon. Solen sken och det verkade vara precis över 0:an. Början var helt underbar. Solen i ansiktet och vinden i ryggen. Men när jag kom så jag började vända var det inte lika trevligt. Inte för att det blåste så värst mycket, men det räckte till. Jag frös rätt rejält, och fick gå mer och mer. Så till slut svalde jag stoltheten och ringde efter frugan. Det blev ändå ca 16 km.

Förra veckan skrev jag också ett surt e-mail till neurologkliniken här. De har haft en remiss sedan slutet av oktober och inget har hänt. Jag berättade om min resa till Kroatien och vad som åtminstone tillfälligt hade hjälpt. Jag frågade om man verkligen skulle behöva flytta utomlands för att få hjälp. Döm om min förvåning när de ringde i fredags och frågade om jag kunde komma på torsdag morgon.

Och i dag var jag på en ortopedmedicinsk klinik. Han kunde klart konstatera att jag var svag i benen och speciellt i det vänstra. Nästa vecka ska de ge mig en epidural steroidinjektion. Och han sa att de injektionerna jag fått i Kroatien var som att skjuta fågelflockar med hagel. En del åkte dit men problemet fanns där fortfarande.

Jag sa att jag försökt börja träna mer med maskiner på gymet för att kompensera för muskelsvagheten. Men det tyckte han inte var nödvändigt. “Det hjälper ju inte att byta glödlampa om säkringen är trasig” som han uttryckte det. Får jag bara bukt med nervinflammationerna och det som trycket på dem så ska styrkan vara där menade han. Hoppas han får rätt.