onsdag 8 februari 2012

Ge aldrig, aldrig upp. I dag blev det faktisk vad som i stort sett kan kallas för långrunda. I alla fall med mått mätt efter senaste månadernas rundor. Jag sprang 15,66 km. Och jag kan verkligen säga att jag sprang. Det var i stort sett kompis som bestämde när det skulle vara annat. Och det blåste något grymt i dag, långa sträckor motvind.

Med tanke på att jag var ute i går samt väderförhållandena var 2.02 h godkänt.

Sedan i kväll har det blivit ytterligare lite övningar med Rehband och stretching.

I går kväll var jag desperat över att det onda var tillbaka. Innan jag lade mig masserade jag in Voltarenkräm på det onda stället plus att jag tog en dito pilla. I morse tog jag på kräm igen och intog en pilla. Bilresan till jobbet

var bättre än väntat, bara lite hotspotkänsla. Och på jobbet i dag kändes det nästan inget. Först när jag satt i bilen på väg hem började det kännas. Direkt när jag kom hem kastade jag mig över en pilla. Kan det vara så att det inte har varit nog med antiinflammatoriskt de där 6 sprutorna jag fick där nere? Jag har ju experimenterat med värktabletter hemma innan jag åkte ner och inte hittat något som hjälpt. Det blir väl till att kontakta min läkare.

1 kommentar:

Anonym sa...

Det är mycket som är konstigt med smärta, man blir irriterad, vill skära av delen som gör ont. Bra att du inte ger upp. Här finns en som vet (inte jag alltså ..), och som är i det närmaste utbildad smärtterapeut.
/LI