tisdag 24 januari 2012

Terapeuterna fortsätter med terapierna. Än tycks inte det onda visa någon tendens att ge med sig. Snarare tvärtom. Men det är kanske inte så konstigt med alla de behandlingar jag genom går/lider :-)
Jag vaknade redan vid 2-tiden i morse och därefter sov jag inget bra. Strax innan 7 gick jag upp och gav mig ut på en liten springtur. Det blev bara 3,7 km. När sedan läkaren sprang på mig på förmiddagen och frågade hur det var och jag sa att jag varit ute och sprungit, skakade hon bara på huvudet. På sätt och viss förstår jag henne. Vaknar jag tidigt i morgon med kanske jag tar en stavgångsrunda i stället.
I dag har det fortsatt med el-, magnet-, ultraljud-terapi. Något nytt i dag var att jag blev stoppad i en säck med speciella ”stövlar” på fötterna. Sedan kopplades det slangar till säcken och hela kroppen sattes under vakuum. Vacusac eller något sådant heter det visst. Det var som jag kan föreställa mig att bli kramad av en anakonda.
Det togs EKG och det var naturligtviss ok. Idrottshjärta som jag har.
Jag vägdes och det gjordes ett bodymassindex eller vad det heter. Det här var inte lika kul att få reda på. Jag väger ca 14 kg för mycket, men har bara ca 2 kg för mycket fett. Och så lite extra vätska. Så jag borde försöka reducera mig med ca 5 kg. Och det är ungefär vad jag lagt på sedan början av förra sommaren sedan jag inte kunde springa lika mycket. Så, kommer jag bara igång att springa igen kan jag väl få bort det här.
Så var det dagens tortyrpass – stretching med hjälp. Det är grymt vad killen bänder i mig. Det är så jag tror han ska bända loss benen på mig. Men jag förstår att det är behövligt. Men som jag brukar säga: pain is temporary, pride is forever. Kan jag bara komma igång att springa ordentligt må den här smärtan vara värd det.
Sedan lades jag i något som kallas densitometer (?). Det var något med röntgen som mäter bentätheten. Det här gjordes över vänster höft där jag har det onda. Svaret på det kommer jag att få senare.
Sedan blev det balanstest. Inget bra alls. Men det visste jag att jag har problem med. Och det har jag alltid haft, och speciellt efter en grej för ca 12 år sedan då det började snurra på jobbet och jag blev hämtad med ambulans. Det snurrade i 3 dagar. Det var hemskt. Den här balanstesten känds som att balansera på ett knappnålshuvud. Först med båda fötterna på platan och sedan med vars en av fötterna. Värden upp till 5 var utmärkt, 5-10 var accepterat och däröver dåligt. Jag hade lite drygt 11, och då hade jag ändå fått ta emot med händerna på handtagen för att inte helt ramla av.
Nästa grej var mätning av styrkan i lårmusklerna fram och bak. Här kände jag mig rätt säker på att det skulle bli bra, men ack vad jag bedrog mig. Jag hade inte mer än ca 70% av vad en normal person i min ålder skulle ha. Och baksidan av låren var mycket svagare än framsidan. Men det som var ”godkänt” var att höger respektive vänster inte skilde så mycket. Alltid något. Så nu ska det till att träna hamstring ordentligt.

Inga kommentarer: