Snart slut på ledigheten. 2,5 veckor går fort, i morgon är det dags att hoppa in i ekorrhjulet igen. Fast inte känner jag mig något piggare eller mera utvilad. Jag längtar till den dagen jag kan säga att jag mår bra, riktigt bra.

Det har trots allt blivit en hel del träning. Fast inte de distanser som jag anser att det borde vara. Det är inte så värst många över 12 km. Och många är bara på 6-8 km. Det är tveksamt om man i mitt fall kan räkna så korta rundor.  ca 5 km går hyfsat, även om jag redan där får gå lite. Men efter 5 km blir det mer gående. I går på rundan lyckades jag faktiskt springa 1,4 km i ett sträck.

Sedan har jag varit på gymet ett par gånger. Jag har gått stavgång och jag har varit och haft bassängträning. Bassängträningen har varit bröstsim en så där 600-700 meter och sedan tidsmässigt längre löpning i vattnet. Och i stort sett varje morgon har jag legat på golvet och stretchat och töjt på mig.

Jag håller också på att ta beslut om vad jag ska göra för att få ordning på det hela. 5 dagar till Budapest eller 2-3 veckor till Kroatien. Nog för att jag ibland har svårt för att bestämma mig för saker. Som att jag nästan aldrig köper kvällstidningar eftersom jag har så svårt att bestämma mig för Aftonbladet eller Expressen. Men det här beslutet är så mycket större och handlar om så mycket mer. Just nu är det favör för Kroatien.  de kan kolla upp om det är ryggen som orsakar det hela eller om det är något annat. Och om det är något annat kan de förhoppningsvis komma på en lösning. De är ju ett sportsrehab ställe. Jag har fått referenser och det låter bra.