Tung väg tillbaka. Ja, det hade jag inte väntat mig att det skulle vara så tungt att försöka komma tillbaka. Jag började köra rätt lugnt och försökte öka på som jag har brukat när jag halkat efter i träningen. Men jag märkte att så gick det inte att göra. Jag kunde ta en ordentlig runda den ena dagen, men nästa dag kunde jag inte upprepa insatsen. Och de “ordentliga” rundor jag tagit har inte rört sig om längre än runt 20 km. Tiderna ska vi över huvud taget inte nämna. Det är så att en halvmara i söndags tog åtminstone en halv timme längre än den borde gjort. I går var jag ute på en runda på drygt 19 km och då bestämde jag mig för att i första hand ta det lugnt. Inte försöka hålla någon speciell fart. Det kändes bättre och den slutliga km tiden blev samma som i söndags. Men i stora hela kände jag mig bättre än i söndags. Det jag nog ska koncentrera mig om är att få till längre rundor så får tiden bli vad den vill. Jag ska också försöka köra längre rundor varannan dag, och korta eller bara promenader varannan. Mitt “utopi mål” är att avsluta min semester med en sjuhelsikes runda. Så struntar jag i om jag kommer tillbaka till jobbet alldeles utmattad. (Vad vore livet utan vansinniga mål.)

Något som inte heller gör saken bättre är att under den här tiden med mindre löpning och mycket jobbresor har jag dragit på mig lite mera vikt. Och det vet jag ju från träningen med ryggsäck att det behövs inte mycket extravikt för att tempot ska gå ner. Men kan jag bara hålla distanserna uppe ska nog vikten gå ner också.

Jag har också märkt att när jag kör på så här extra hårt kommer en viss deppighet smygande. Jag har märkt av det tidigare också. Om jag bara visste vad det beror på. Jag misstänker att det är någon brist på ett eller annat när jag kör så hårt. Eller också är det när jag förbrukar mer energi än vad jag stoppar i mig.