Kommit loss? I går när jag skrev om rundan i förgår som gick på 8 sekunder snabbare var jag rätt glad. Fast efteråt när jag skrivit inlägget tänkte jag att det kanske inte egentligen hade gått snabbare. Det behövdes ju bara att kompis hade gjort något färre kiss och bajsstopp så var de där 8 sekunderna i hamn. Eller att vi hade mera flyt vid något trafikljus. Men jag ville se det som en förbättring och då såg jag det så.

I dag har vi varit ute på den längsta rundan sedan jag var i Portugal, nästan 27 km. Och den förbättring det är frågan om här jämfört med i förgår kan inte ha åstadkommits av färre stopp av kompis utan det är reellt bättre tid. Hela 33 sekunder per km. Nästan en kvart snabbare än om det hade gått på samma tid som då. Den som jag tror är mest medtagen nu efter rundan tror jag faktiskt kompis är. Han brukar annars hämta någon leksak och ska leka när vi kommer hem, men inte i dag. Han lade sig på altanen och det tog ett tag innan han kom in. Nu ligger han i sin “binge” och sussar.

Den gångna veckan har ändå blivit ganska bra. Jag har fått ihop 88 km, och det är jag nöjd med.

Nu är jag lite i valet och kvalet om jag ska fortsätta träna hårt nästa vecka, sista på min semester, eller om jag ska göra ett “försök” på min egen 100-milare. Uppsala Stockholm tur och retur. Om jag ska satsa på den ska jag inte springa mer innan, bara ut på stavgång hade jag tänkt. Eller också fortsätta träna hårt och springa ett marathon den 27 augusti. Mycket lutar nog mot maran. Får jag en sådan i benen och det går hyfsat kan jag alltid ta den andra en weekend under hösten. För att köra 100-milaren behöver jag nog träna hårt och sedan ha en veckas vila.