Träningslägret i Portugal och därefter. Ja, det är nästan 2 veckor sedan jag kom hem från träningslägret. Men jag har och känner mig fortfarande inte riktigt ok. Vi hade strålande väder hela vecka. Vi var 9 personer i ett eget hus med swimmingpool. Det var på Algarve kusten alldeles ner vid Spanska gränsen.Det var en brokig skara, från de som inte sprang alls mycket (några km) till mig som kom upp i 162 dito. Jag hade hoppats att det skulle finnas en löparbana i närheten. Ok, det gjorde det också, ca 2,5 km bort. Men det var en väldigt dålig grusbana. Jag hade tänkt springa intervaller varannan dag. Så det blev det inte. En dag gav jag mig iväg till en backe strax efter frukost, och tog den upp och ner 6 gånger. Annars var jag bara ute på mer eller mindre långa rundor. En dag skulle vi till en annan stad och titta. Då passade jag och en annan på att springa dit, 25 km, medan de andra åkte bil. Sedan åt vi lunch där och åkte bil tillbaka.

Naturen här var helt fantastisk. Väldigt kuperad. Jag tror jag sprang i backar lika mycket som under 10 år hemma.

Sista dagen var det väldigt varmt och soligt. Jag gav mig iväg på en tur som jag hoppades skulle bli strax under 30 km. När det var 3-4 km kvar ville jag undvika de sista 2,5 km innan jag var framme. Hade kommit här så många gånger plus att det var väldigt backigt. Jag vek av på en grusväg som tycktes leda mot där vi bodde. Men oj så fel jag hade. Den vek av i annan riktning. Till slut fick jag ta mig över obanad terräng i den riktningen jag ville. Jag kom ut på en asfaltväg som i sin tur ledde…. till den vägen jag ville undvika. Det slutade med att rundan blev 38,4 km. Sedan var det skönt att lägga sig i den 27 gradiga poolen.

På kvällen gick vi ut och åt, men jag orkade inte mycket mer än äta. Jag gick tillbaka tidigare för jag orkade inte sitta och vara social. På natten kunde jag inte sova. Var uppe ett antal gånger på toa och kände mig då yr. På morgonen när vi skulle iväg kunde jag inte äta, men jag hinkade i mig vatten. Hade det inte varit för medresenärerna vet jag inte om jag kommit hem. Egentligen kände jag mig rätt nöjd just då. Tänkte att nu har jag verkligen kört skiten ur mig. Men på kvällen väl hemma hade jag feber, och på natten forsade det ur mig. Tänkte att värmen kanske hade gjort att jag borde inta salt, och gjorde så. Men blev inte bättre. På söndagen fortfarande feber. Måndag kom utan feber, så den veckan jobbade jag. Under veckan av och till diarré, och det som kom var gul-vitt. Denna vecka har jag semester, men i måndags kontaktade jag läkare. Han tror jag kan ha fått en fripassagerare med hem, så jag har fått lämna i prover. Jag känner mig något bättre. Jag har varit ute och sprungit 2 gånger den här veckan, men jag skäms nästan för att säga hur långt. Båda gångerna 4,5 km. För att vara mig är det ju i princip ingen ting. Men tilläggas bör att jag har jobbat i trädgården varje dag i veckan.

Det är ett par saker som gör att jag är lite tveksam till att det skulle vara en fripassagerare. Sedan några veckor innan vi åkte ner till Portugal har jag inte varit så där jätte benägen på potatis och pasta. Har många gånger i stället gjort en ordentlig sallad till köttet eller fisken till middag. Jag har heller inte känt lika mycket för vin som jag brukar. Och löpningen har varit lite dämpad på något sätt. Känns skönt att jag inte är anmäld till något stort äventyr som jag måste bli i form till.

Jag har också fått klart för mig att jag nog inte ska ha några förväntningar inför Stockholm marathon. Som det ser ut kommer jag att vara på jobbresa större delen efter påsk fram till loppet. Kan jag ta mig runt får jag väl vara glad, det är ju mitt Stockholm nr 15.

Avslutningsvis vill jag bara önska alla en GLAD PÅSK!

Försök få någon trevlig löprunda mellan äggätandet, det tänker jag i alla fall göra. Kan jag våga hoppas på en 16-18 km runda ?