17,5 km. Jag önskar att jag kunde säga “back on track”. Visst blev det en längre runda, men inte söndags lång, och inte på en tid som borde vara på den distansen. Men jag är nöjd med att jag tog mig så långt. När det går så här är det många tankar som snurrar i huvudet om vad som kan vara orsaken. “Vanliga” människor som inte springer så här har ju naturligtvis klart för sig varför. Men jag undrar om det kan vara en reaktion på att jag inte kom iväg till öknen. Jag hade ju tränat så hårt och så plötsligt kom det ingen urladdning och inget äventyr. Jag har ju märkt att när jag har mål går det oftast lättare, och just nu har jag ju inget sådant där vilt mål. Det är många saker jag skulle vilja göra, men inget som jag bestämt mig för. Och samtidigt ser jag att på jobbfronten verkar det dra ihop sig till en hel del jobbresor vilket innebär övertid och mindre tid till löpning. Men det kan också vara positivt med lite mindre löpning om det är det som också ska till.

När det gäller min konstanta trötthet har jag nu fixat att jag ska komma till en privat sömnklinik. Visserligen först i mitten av maj, men tiden går fort dit hoppas jag. Jag fick några formulär jag skulle fylla i. Ett var för att utröna om det kunde ligga en depression eller ångest och störa sömnen. Det var något med 14 frågor med olika poäng beroende på hur man svarade. Det här visade i så fall att jag inte hade något av det. Sedan var det ett formulär bara om depression. Poängen jag fick här gav att jag skulle ha en lätt depression. Då är frågan om jag har en depression som gör att jag sover dåligt eller om jag är deprimerad för att jag inte sover tillräckligt bra. Själv tror jag att det är något annat som gör det hela, men att jag blir deprimerad för att jag har den här tröttheten.