Vad kul det är att springa. Nu har löpglädjen kommit ordentligt. Det var lite trögt i veckan, men när jag väl kom igång rullade det på. Det blev lite fartlek emellanåt.

I dag har jag varit ute på 19,5 km. Och inte vilka km som helst. Jag har gått och tänkt på felet i Finland, där jag glömt de vanliga löpskorna och sprang i sprintdojorna. Så i dag tänkte jag prova igen. Det tog väl ca 2 km att värma upp motorn, men sedan…. Jag har ett ställe där jag nästan alltid passerar på de flesta rundorna. Går det bra kommer jag dit på ca 38 minuter, och går det dåligt går det på 42. I dag kom jag dit på 35!!! Det sporrade ju mig ännu mer, men det behövdes egentligen inte. Det gick bra ändå. En sådan där härlig löpning. Jag sprang på som jag tyckte det kändes skönt. Tittade till GS:en och upptäckte att jag låg på ca 6,30 – 6,20. Och det är vad det varit annars när det gått bra. Sedan rullade det på. Efter ett tag var jag nere runt 6 minuter. Det började “bubbla” i kroppen och jag sprang på som det kändes bra. När jag kollade var jag under 6 minuter, och sjunkande. Jag kom väl ner i runt 5,30 – 5,20. Höll den takten så länge jag orkade (om inte Kompis tvärnitade vid ett träd). Och sedan blev det några 10-tal meter gående, för att sedan börja om på 6,30 och fortsätta till det stegrade sig igen. Vilken härlig känsla.

Jag kollade max pulsen för några år sedan när jag skulle ner till Tyskland på ett långt lopp. Då hade jag ca 166, vilket stämmer rätt bra med vad man säger, 220 minus åldern. Men i dag var jag uppe på över 170. Jag vet inte om det är mig eller GPS:en det är fel på.

En annan grej. Jag körde ju med återhämtningsdryck i somras när jag tränade så hårt. Först när jag började igen efter Skånelopppet tog jag inget sådant. Men det kändes lite tungt, så jag tänkte att jag kanske skulle ta lite sådant igen. Och det har jag gjort den senaste veckan. Det är kanske det som också gör nytta.

När jag efter springet kollade km tiden visade den på 7 minuter per km. Och det är med Kompis kissepauser, säga hej till andra hundar, vänta på gröna gubbar och vänta på att kunna passera vägar med mycket trafik utan gubbar. Så här bra var det länge sedan det gick.

Nu har jag 2 veckors träning innan viloveckan innan Warszawa marathon. Går det lika bra till dess ska det nog gå bra där nere också. Och jag funderar skarpt på att springa det i mina sprint skor. Det är helt sjukt – nästan 100 kg tung och springa marathon i sprint skor. Men det är väl därför det gick så bra i dag, jag sprintade i sprint skorna.