Sala Silver marathon. Nu är jag på G, tror jag. En vecka sedan förra maran och så nu en till i dag. Helt fantastiskt. Det kändes inte 100% här dagarna innan, men jag tänkte att jag får väl se hur det går. Går det vägen så har jag kvitto på att det är på rätt väg.

Loppet började med att vi sprang 2,195 km för att sedan gå ut på 4 10 km rundor.

De som visste med sig skulle behöva lite längre tid fick möjlighet att starta 30 minuter före den verkliga starten. Jag tog den här chansen. Det visade sig att vi var väl nästan 15 som gjorde det. Den här gången tänkte jag inte hålla igen om det gick bra i början. Jag höll relativt jämn fart med några andra en bra bit. Första milen gjorde jag inte mycket snabbare än i Finland, men sedan passerade jag 1/2 maran på 2.10, några minuter bättre än för en vecka sedan. Jag tänkte att om jag kunde bättra Finlands tiden med några minuter skulle det kännas bra. Jag kollade mil tiden mellan 20-30 km och såg att det skulle kunna gå vägen. Efter ett par km på varvet kom en hyfsad backe, men det kompenserades till viss del av lite lagom nerförslöpor senare. När det var 5 km kvar tittade jag på klockan och såg att jag låg fortfarande till för att bättra tiden från förra lördagen. Jag vågade inte titta på klockan för ofta för att inte stressa upp mig. När det var 2 km kvar kollade jag, jag låg bra under för att klara bättre än 4.45. Håret reste sig på armarna och det var en sådan härlig känsla. Jag gjorde var jag kunde, men kunde inte låta bli att ta några gåsteg på ett par ställen. Jag kom i mål och klockade mig på 4.42. 3 minuter bättre än för en vecka sedan. Helt nöjd. Det här var också min 60:de mara.

Nu efteråt känner jag mig bättre än förra lördagen och jag har också ätit bra mycket mer efteråt än vad jag brukare. Nu kan jag nog ta och satsa på nästa ultra grej. Jag kommer tillbaka och berättar om vad det blir.