Hem ljuva hem. Det blev inte till att stanna kvar uppe i norr. Chefen tyckte inte jag skulle vara kvar där uppe utan åka hem, firman betalade. Hyggligt. Och sedan när jag pratade med bilfirman var det inte säkert att bilen skulle bli klar till på måndag, kanske först på tisdag. Så då var det bra att jag åkte hem.
Gissa om det var en som var glad över att jag kom hem – kompis. 5 dagar utan att vara ute och springa. Jag fick inte mycket ro på fredag eftermiddagen förrän vi varit ute.
I går blev det en liten skogsrunda och i dag en 2 timmars runda. Ca 15,5 km. Och det märktes att han var glad för att komma ut. Emellanåt hoppade han hoppsasteg sidan om mig, och skulle ha kontakt. Skulle buffa till mig på handen eller ha en klapp på nosen. Det märks också att han gillar bättre nu när det går lite snabbare. Eller också märker han att jag har det lite bättre och då blir han gladare också.I morgon ska jag på arbets-EKG. Nog för att andningsapparaten har hjälpt en hel del, men jag känner mig fortfarande so himla sömnig och det känns som mjölksyra i benen så fort jag tar i. Eller också är det så att det tar lång tid innan allt är återställt efter att jag nu fått andningsapparaten.