Long time…. Som jag skrivit har det inte känts meningsfullt att skriva när jag inte sprungit långt. Men nu kanske kanske det kan komma en vändning.
Det var ju som sagt inte borelia. Och min vanliga läkare vill inte tro att jag har något problem, men han har skickat mig på arbets-EKG. Och dit är det naturligtvis väntetid.
Så jag gick tillbaka till borelia läkare, 5 minuter och drygt 200 kr fattigare. Men jag fick till att jag ville komma och göra en sömn registrering igen. Och vad tror ni, jo väntetid. Men med lite tur fick jag en återbudstid. Så i veckan gjorde jag en sådan registrering när jag sov här hemma. Och här kanske de kom fram till orsaken till mina problem. Jag slutar andas 25 gånger i timmen när jag sover, sömnapné. Tacka fasen att jag är trött när jag oroas i sömnen 25 gånger per timme. Och så blir ju inte blodet ordentligt syresatt. Som jag förstår det är det ju under sömnen som kroppen återhämtar sig och slaggprodukter ska transporteras bort. Till det åtgår det ju syre, och om det då inte finns tillräckligt med det så blir det inte ordentligt gjort. Nu står jag på väntelista för att utprova en mask att ha på när jag sover som ska göra att jag inte slutar att andas. Jag hoppas mycket på den.
Det här att det kanske finns ett ljus i tunneln gjorde att jag gav mig ut på en ordentlig runda i fredags. Ja, plus att jag är gräsänkling. Det blev 18 km. Jag hade stoppat lite pengar i fickan och tänkte att om jag klarade det skulle jag köpa en 3:a grädde och ta upp en äppelsmulpaj från frysen. Jag klarade det och tyckte att jag verkligen kunde belöna mig efter en sådan prestation.
I går blev det bara en kortis av förståliga skäl, 5 km.
Men i dag satsade jag stort igen. Tog med en 3:a, inte grädde - vatten, och gav mig iväg. Jag avverkade faktiskt 20,5 km. Fast tiden både i fredags och i dag ska vi inte tala om. Jag får se det så att kroppen får ordentlig träning i att mala på länge. Det tog 40-50 minuter längre än det borde.
Som jag skrev tidigare har jag gått ner avsevärt i puls när jag springer. Kör på ca 122, och då kan jag mala på lite längre. Försöker jag gå upp i min ”normala” fart, 6,5 per km, så sticker pulsen upp i 90% av max. Och det är ju inte normalt.Nu får vi se om jag kommer igång med både löpningen och bloggandet. Jag har ju sett att det är många som är ute och kollar om jag skrivit något.