Ett ljus i tunneln? Jag går ju och känner efter och hoppas att det ska börja bli bättre. Och i dag var det en sak som jag kan kalla för första tecknet på ”bättring”. När jag satt och jobbade på kontoret på eftermiddagen tyckte jag plötsligt att kroppen var så lugn. Jag kollade pulsen och den var nere i 47-48. Så lågt har den inte varit på jätte länge. När jag har mått tämligen bra har jag kunnat haft neråt 45 fast jag suttit och jobbat.Men sedan var jag ute och tog en runda när jag kom hem, och där märktes det ingen förbättring. Det var så jag försökte fundera om det fanns en möjlighet att korta rundan när jag hade kommit ca 4,5 km, men det var bara att fortsätta. Det blev strax under 10 km. Men jag har nog redan fått mer flyt i att springa jämt och hålla pulsen på en jämn nivå. Innan försökte jag springa i ”vanlig” takt och när det inte gick längre gick jag lite för att hämta mig. Men nu försöker jag ta det lugnare och försöka hålla en fart som jag kan hålla längre.