torsdag 20 augusti 2009

Microlöpare. Ja, det är nästan vad jag får kalla mig nu. Löpningen fungerar inte alls. Och det är därför jag varit så tyst i sommar.
Efter Stockholm marathon gjorde jag som vanligt, sprang inte på ca 2 veckor. När jag skulle igång igen var det väldigt tungt. Gick jag ner i fart gick det lite bättre till en början. Men det gick bara sämre och sämre.
När jag var på jobbresor i sommar gick det inte alls, orkade inte springa. Jämfört med förra sommaren då jag sprang 80-100 k även när jag låg ute. När jag kom hem och skulle komma igång igen var det ännu sämre. Under uppvärmningen 4-5 km fick jag gå inemellan och därefter kunde jag bara springa ca 300 meter så fick jag gå 50 meter. Och rundan blev ca 10 km.
Dessutom har vilopulsen gått från runt 40 till runt 60.
Försökte jag springa 16-18 km var det inte att tänka på löpning över huvud taget den veckan.
Tänkte att jag nog fick gå till någon doktor, men vilken. Min så kallade husläkare som också kallar sig idrottsläkare brukar bara avfärda mig med att jag springer för mycket – för långt och är för gammal. Men jag sökte upp en annan i Gula sidorna.
Jag var där i tisdags. Hjärtat var helt ok men sedan skulle jag på provtagning.
Innan jag åkte från jobbet i dag ringde läkaren och sa att han antagligen fått en träff på mig. Det kan tänkas att jag har Borelia.
Tänk vad skönt. Ja, inte skönt att ha Borelia men att det kanske fanns en orsak till att det inte fungerat. Så nu ska jag ta en antibiotika kur så får vi se.

Inga kommentarer: