tisdag 2 juni 2009

Stockholm marathon 2009. Ja, trots strapatserna i Namibia så lyckades jag med det här också.
Jag tror aldrig jag varit så trött efter något som jag var förra veckan. Jag vågade inte berätta för frugan att jag hade feber varje dag, tack vare febernedsättande och uppiggande lyckades jag hålla skenet uppe. Under veckan tänkte jag flera gånger hur i all världen jag skulle klara Stockholm. Men när jag vaknade i lördags var jag i alla fall feberfri. Alltid något.
Framsidan av låren var fortfarande något stela och ömma. Jag var i Stockholm tidigt som vanligt för att få parkering direkt vid stadion så att det inte skulle vara så långt att gå efter.
När starten gått försökte jag bara följa strömmen. Men hela tiden tyckte jag att det var folk som sprang om mig. Jag förstod inte var alla kom ifrån, hur det kunde hålla på så hela tiden.
Jag bestämde mig för att ta det lite lugnt och i stället hålla en jämt fart om det skulle gå. Halvvägs såg jag att om jag kunde hålla ut skulle jag ha en chans att komma fint under 5 timmar. Men eftersom kilometrarna gick blev det hårdare. Jag fick börja gå vid minsta motlut, men samtidigt kunde jag försöka öka dessemellan för att kompensera.
Det var ju tämligen varmt, men värmen bekom mig inte. Men jag vet inte när jag drack så mycket som under det här loppet.
Framsidan av låren gjorde tämligen ont. Jag hade funderingar att stanna vid Skansen och få massage, men det var så många där att det gav jag upp. Bättre då att kämpa vidare.
Västerbron andra gången hade jag redan långt innan insett och planerat att där var det inte en tanke på att försöka mig på något spring liknande.
Ju närmare mål jag kom ju mer tittade jag på klockan. Chansen fanns där fortfarande. Men ju närmare mål jag kom ju oftare var jag tvungen att ta korta gå bitar. Innan svängen ner längs Stadion blev det gång igen, och i tunneln in på Stadion. Jag var nära att ge upp, men när jag såg klockan förstod jag att om jag verkligen gav allt inne på Stadion skulle det kanske gå vägen. Brutto tiden blev över 5 timmar, men om man drog av tiden det tog att komma fram till startlinjen skulle det bli under. Jag viste att det var under 5, men jag vågade inte kolla resultatet för än dagen därpå. Tiden blev 4.59.50 !!! En härlig känsla.
Men vad som inte varit en härlig känsla är smärtan och stelheten i lårens framsida efteråt, och fortfarande är.Få se när jag kan börja röra på mig igen. Jag har planerat att ta en runda med min bror och några kompisar i Ystad på fredag.

Inga kommentarer: