Något längre igen, äntligen. Ja, inga ultra sträckor. Men den senaste vecka har jag väl varit ute 4-5 gånger. Men den totala distansen har inte blivit mycket längre än drygt 40 km. Det är väldigt frustrerande att vilja springa men inte kunna/orka.
I går tog jag en så kallad skogsrunda, bara för att det skulle bli en runda till, och för att kompis behövde motion. Jag tänkte att det får bli som det blir, jag tog det lugnt. Och faktiskt kändes det bättre då. Hastigheten får väl komma tillbaka efter hand. Jag har annars efter Stockholm tyckt det gått bra att springa i ner närmare 6 minuters tempo, men det har ju inte hållit så länge. Jag fick gå en hel del in emellan. I skogen i går kunde jag så att säga springa längre sträcka innan jag behövde gå.
I dag gav jag mig ut på en runda som jag tänkte skulle vara ca 14 km. Och det blev det också. Jag sprang den med samma inställning. Farten tog jag ner drygt 30 sekunder per km och det kändes faktiskt bättre. Fast det var ju frustrerande att hålla sådan fart. Viljan var där att springa ”fortare”. Det är svårt att beskriva vad det är som hindrar mig. Kan vara pulsen eftersom det funkar hyfsat med lägre tempo.
Jag har ju haft perioder tidigare när jag varit tvungen att lugna ner mig. Rätt vad det är släpper det kanske igen. Bättre att underhålla löpningen än att inte springa alls.Jag hade ju annars hoppats kunna ta 30 km rundor här i sommar, precis som jag gjorde förra sommaren.