F-n också. Ja, nu är det helt klart att jag blev däckad ordentligt. Jag hade som sagt feber 2 dagar och sedan inte mer. Så i slutet på förra veckan gick jag på jobbet. Det är ju kontorsarbete så det ”skilde” sig inte så mycket från att gå hemma.
Så kom helgen, och i lördags kväll hade jag feber igen. Atans också tänkte jag. Och det blev söndag morgon, och fortfarande lite förhöjd temperatur. Det blev ett samtal till jourläkarakuten. Jag fick en tid till på eftermiddagen. Och tur var väl det att jag kom dit. Jag hade lunginflammation i ena lungspetsen. Så det blev en antibiotikakur.
Men det var en läkare som jag hade kontakt med på 90-talet. Han kände mig rätt väl och min löpning. Han sa att det inte var några problem att träna bara jag inte körde på maxpuls.
Men det känner jag att det inte skulle gå. Inte ens i närheten.
Jag var en tur till gymet i dag på väg hem från jobbet. Mest för att lyfta lite skrot och sitta i bastun ett slag. Men jag kände att det var lite jobbigt bara det jag gjorde.
Det gäller att se det positiva. Det var ju tur att det inte kom närmare Namibia resan. Om det nu går över på antibiotikakuren har jag fortfarande en hyfsad chans att komma igång igen.
Fast jag hade ju hoppats vara i full träning här innan påsk.
Nu får jag se till att om jag är ok efter påsk så får jag inte ta i för hårt direkt.Är det hyfsat till helgen får jag försöka ut och gå ordentligt, stavgång med packning eventuellt.