måndag 13 april 2009

14,5 km och ca 9 kg. Så var jag igång med träningen med packning.
Det är något speciellt när man ännu en gång gör i ordning en packning med den ungefärliga vikten. Det är inga speciella grejor så här för träningen. Ett par viktmanschetter, lite kläder, ett par flaskor vatten, några burkar kolhydratpulver, sovsäcken. Bara vikten kommer upp i det jag ungefär hade tänkt mig. Jag ska nog öka på med 1-1,5 kg för att vara på den säkra sidan. Det är bättre att ha lite för mycket på träningen och sedan känna lättnaden att det är mindre när det blir skarpt läge. Mot slutet av rundan började det kännas lite i knäna att jag hade extra vikt.
Check pointen som jag nämnde i går som det då tog 43 minuter till, i dag tog det 40 minuter och det med den här packningen. Så det är på rätt väg.
När jag gjorde i ordning det hela på morgonen innan jag skulle iväg på rundan började det pirra i magen. När jag sedan spände på mig ryggsäcken och midjeväskan kom adrenalinet. Nu förstår kroppen att det blir något spännande snart. Även om det efter varje ökenlopp kommer upp tankarna vad jag egentligen håller på med och när jag är där ute undrar om jag aldrig lär mig att hålla mig i styr så är det här min grej. Att vara där ute i den gemenskapen, att ta ut sig så man nästan inte vet vad man heter, att se all den fantastiska natur. Att inse att jag klarade det den här gången också. Man blir så ödmjuk och efteråt kan man bara sitta där och tänka: Jag gjorde det…..
Grejen är ju den att på de här loppen tar jag verkligen ut mig, jag ger allt jag har. Vissa har som mål att bara klara av det (tror jag), men jag vill placera mig så bra som möjligt.
Om man inte varit ute på ett sådant här lopp kan man inte föreställa sig hur det känns. Det är så stort.
Det finns fortfarande möjlighet att hänga med mig på nästa äventyr som blir ett ökenlopp i Sydafrika till hösten. Det tror jag är ett av de billigaste och mest familjära loppen.
Det här med luftrören har känts bra när jag sprungit och ett tag efter. Det är precis som om allt extra andandets har rensat lungorna. Mot kvällen är det tillbaka igen och det kommer upp en del slem. I dag tog jag sista antibiotika pillan, så vi får väl se så det inte blossar upp igen.
De närmaste dagarna ska jag på jobbresa så då får jag ta det lugnt. Hoppas att allt är ok till nästa helg så att jag då kan börja köra riktigt hårt.

Inga kommentarer: