Det närmar sig.

Om en vecka hoppas jag ha avverkat första etappen i Tyskland. Det blir nervösare och nervösare för varje dag.
I går blev det en längre runda men ändå kort för att vara en söndagsrunda, 14 km. Och i dag var jag på gymet och drog lite. Efteråt satt jag lite längre i bastun. Bland annat för att det var ett gäng ”grabbar” där som brukar vara väldigt intresserade av mina äventyr. Det är ju härligt när man får en ”publik” att prata för. Jag är ju tvungen att försöka hålla igen här hemma. Det är i princip bara när jag får direkta frågor om min löpning från frugan eller någon som jag får prata om det.
Nu den här veckan har jag vad jag kallar vapenvård. Det är mycket att ta hand om mig.
Varje kväll filar jag fötterna för att få bort alla hårdheter. Sedan masserar jag in en fotkräm. Och innan jag lägger mig smörjer jag in en ”fetare” sak och tar på ett par strumpor, dels för att inte kladda ner i sängen men också för att det ska bli varmare och krämen ska tränga in ordentligt.
Efter mitt förra inlägg kom det en kommentar. Jag skrattade gott, det är en kille i Portugal som skrev. Titta gärna på kommentaren.
Och när jag berättade om det för frugan skulle hon ju vara spydig. Jag tycker ju att det är flott att jag har 50-60 besök i veckan. Men då tyckte hon att det ju inte var så flott längre om man tog i beaktande 50-60 besök räknat på hela jordens befolkning eftersom jag ju bevisligen har besökare ”från hela jorden”.
Jag får nog se till att lägga in en länk till ett ställe så de som inte förstår svenska kan få bloggen översatt.