Sol och värme.

20,6 km.
Den gångna veckan var jag på tjänsteresa hela veckan. Jag åkte hemifrån i måndags vid 04.30 och sedan var jag framme i Perstorp strax förre 12. Sedan blev det en hektisk vecka med en del övertid igen. Jag hade mina löpargrejor med, men efter 10-12 timmars jobb var det inte precis det jag längtade mest efter. Jag blev inte klar med jobbet till fredagen. Kompis skulle på så kallad mentaltest, MH. Så jag bestämde mig för att flyga hem över helgen. I instruktionerna inför MH:et stod det att de skulle var ordentligt rastade innan och hen skulle vara där till 8.40 och det var ute på Lidingö. Jag ställde klockan på väckning till innan 6 och sedan joggade vi en ca 8 km. Det var strålande sol, men väldigt kallt om fingrarna. Konstigt att inget annat kändes kallt trots att jag joggade i t-shirt och lårtights. Det kändes grymt innan jag gav mig av. Nästan så jag funderade på att skippa rundan, men när jag väl kom iväg var det helt ok. Sedan på eftermiddagen var jag ute en runda till, ca 10 km. Då var det i gengälld desto varmare.
I dag var det så dags för en lång runda. Hade inte tänkt ta med kompis för jag tänkte det skulle vara för varmt för honom. Men det förstod han, för han parkerade sig vid ytterdörren när jag började göra mig i ordning. Han stretchade jätte mycket. Så pratade jag med frugan om han kanske skulle få följa med ändå, och då stod han och tittade bedjande på mig. Han förstod precis vad vi diskuterade.
Frugan propsade på att jag skulle ta med telefonen för att kunna ringa efter hjälp om det blev för mycket för honom. (Om det skulle vara för varmt för mig struntade hon i)Jag hade också med ett par små flaskor vatten till honom.
I väg kom vi, och nog var det varmt där på morgonen redan. Kompis fick möjlighet att bada ett par gånger, men ändå efter ca 16 km lade han sig ner i skuggan och vägrade gå mer. Han fick sig ett vil där och sedan var det ok.
Men när vi kom hem i trädgården skulle ni sett honom. Först började han busa hej vilt med frugan för att sedan övergå till att tokrusa runt i trädgården. Det var inte krafterna som tröt.
För mig var det nästan tvärtom. Jag vet inte vad det var, kändes som gelé i benen, Även långt efter har det känts matt. Det är vid sådana tillfällen jag börjar försöka analysera vad det kan bero på. Jag sprang ju inte i veckan, men det var ju en hård vecka ändå. Inte den vanliga sömnen. De 2 löpeturerna på lördagen var utan sportsdryck. Jag tyckte jag åt ordentligt på lördagen, både mitt hembakade bröd och tortelini.
Nu hoppas jag att jag blir snart klar med den här resan så jag kan komma hem och få ett par normala veckor innan det är dags för Stockholm. Jag tror inte längre att det blir någon rekordtid där.