Vietnam fortsättning.

Det här med luftrören tar verkligen på krafterna. Mitt i veckan kändes det som om det höll på att bli bättre men så i går och i dag har det verkat värre. Jag har ingen feber men fryser och ryser allt emellan. Så för säkerhets skull gick jag till doktorn. Men det var inget som gick att medicinera. Sänkan och blodvärdet var fint och lungorna lätt ok. Jag fick 2 sorters hostmedicin så får vi se om det hjälper. Kanske här i helgen jag kan göra ett litet försök att lubba något.
I Vietnam var det en del problem med märkningen hur vi skulle springa. Det var märkt med rosa flaggor på en liten ståltråd. Men det visade sig att de försvann. Men det var inte flaggorna i sig de var ute efter, utan ståltråden. Den var väldigt eftertraktad.
Ibland kunde det bli rätt långt mellan markeringarna så man började undra om man var på rätt spår.
När det blev mörkt markerades det med så kallade glu-sticks. Sådana där små stavar som lyser med neonfärg. Ibland såg man några ungdomar komma med ett gäng sådana i handen. På något ställe såg jag hus som nästan helt hade dekorerats med sådana. Oftast följde vi ”stora” vägar så det var inga problem.
Etapp 2 var 50 km. Det började tämligen ”plant” till första checkpointen, det var grusväg. Sedan var det mycket uppför under ca 13 km, 800 meter. Följt av en kort utplaning och sedan brant ner 300 meter och lika mycket upp igen och sedan ner igen. Rena berg och dalbanan.
Terräng beskrivningen kunde vara ”muddy track” eller ”muddy and very muddy track”. Och vid det här laget förstod vi precis vad de menade. Avslutningen innan nästa läger var grusväg.
Om man ser på tiderna för många av oss förstår man att det inte var frågan om att springa så mycket. Det tog mig 9.38 att tillryggalägga 50 km. Om man inte visste förhållandena är det nästan så man skäms.
Det innebar också att jag kom till nästa läger kort före 6 på kvällen. Strax efter 6 var det mörkt. Så det blev till att äta i mörke. Det blev inte speciellt sena kvällar för man lade sig gärna tidigt för att hämta sig till nästa dag. På den här etappen var det en del i täten som sprang fel. Eller rättare sagt som missade någon flagga/snitsel och var vist över en timma på fel håll innan de förstod att det var fel.
Vid lägerelden på kvällen gjorde man också så gott man kunde för att torka skor, strumpor och andra klädesplagg. Fick man det bara något så när torrt vid lägerelden fick man ta det på sig och krypa ner i sovsäcken och torka det med kroppsvärmen på natten. Skorna var ju lönlöst att försöka få torra. Det fick bli att ta bort så mycket lera som möjligt.