Viernam, och det fortsätter.

9 km.
Äntligen en liten runda igen. I dag fick det bära eller brista men ut skulle jag och ”springa”.
Verkar nästan som om halsen hade gott av att ”genomventileras”.
Etapp 3 skulle också ha varit bortåt 50 km, men de insåg att för vissa kunde det bli i mesta laget, så de kortade ner den till ca 30 km. Det var flera bitar med ”muddy paths”, ”muddy uphill” och ”muddy trails”. Men om det egentligen blev så mycket lättare vet jag inte. Profilen såg ut som pucklarna på en kamel, och vad de gjorde var att ta bort den andra puckeln. De tog bort ca 500 meter tämligen brant upp och 500 meter bra nerför. Det blev i stället en bit med fruktansvärd obanad terräng och små stigar. På ett ställe skulle vi över en hängbro där vissa bräder fattades. Sedan skulle vi uppför en väldig brant. Lite småhal och inget att ta tag i. Jag kommer egentligen inte ihåg hur jag lyckades att ta mig upp, men det var väl något med att kravla på alla fyra. Sedan var det bitar där vi skulle/kunde gå på kanten till risfält. Men som jag har lite problem med balansen och inte ville riskera att ramla raklång i vattnet i fältet, föredrog jag att gå rakt i det. Det var vatten till knäna.
Sista biten var på en grusväg som var rätt brant upp och sedan några hundra meter ner till en by. Här skulle vi sova i hus. Då fick vi också möjlighet att tvätta oss själva och skor och kläder. Vi trodde ju att det skulle torka lätt, men det gjorde det inte. Alla satt och försökte torka sina grejor febrilt vid eldarna i husens ”kök”. Det blev väl lite si och så med resultatet.
När jag kom till huset blev jag först bjuden en kopp te. Det var behövligt.
Sedan var jag till ”sjukstugan”. Ena smalbent var tämligen rött på framsidan och hade börjat göra lite ont speciellt vid nerförsbackar. Det visade sig att jag nog hade en benhinneinflammation. Så jag fick på en grej med antiinflammatorisk salva och något smärtstillande. Det här höll sig sedan i schack till jag kom i mål.
Ni skulle bara se hur en del ser ut som lämnar sjukstugan. Det kan röra sig om rejäla skavanker på fötter och tår. I normala fall hade de ju inte tagit ett steg till, men nog är de på startlinjen nästa dag igen. Min lilla grej var ju inget jämfört med en del.