Skor och alkohol.

Det blev en runda i dag igen, skönt. Vi, min kompis och jag, tog bara en kortrunda på drygt 14 km. Kompisen vart så glad över att ut och springa igen att han hoppade och studsade i början, och halkade till på en fläck och fick tassen in under min fot så han skrek till. Men det var ingen fara. Blåsten var inte besvärlig i dag, bara något mot slutet. Annars förra veckan var det lite problem. Det blåste rakt genom kläderna. Är man då blött av svett blir det inte bättre.
När jag kommer hem från en sådan här runda känns det skönt att sätta sig ner med en liten whisky/glas rödvin/stort glas mörkt öl och en skål med lite nötter. Det har man verkligen gjort sig förtjänt av då.
Tänkte berätta lite om skor i dag. Det är inte så länge sedan jag riktigt fick upp ögonen för betydelsen av bra skor. I våras köpte jag ett par NB på Löplabbet. Ja, de hade faktiskt hemma i min storlek när jag behövde. Det var en M767ST. Det fungerade fint med dem över sommaren. I början på augusti skulle jag springa 100 milaren i Skåne, GAX100. Jag trodde att det skulle vara mer grusväg, men det var mycket ren terräng. Och vädret i somras var ju inte speciellt torrt. Så jag tog de här jogging skorna i stället för terräng skor. Skorna blev med andra ord tämligen blötta, trotts att jag inte fullföljde (men det är ju en annan historia).
Som vanligt efter en tävling med längre distans tog jag 1-2 veckors löpledigt efteråt. Men när jag började lubba igen fick jag ont i lårens framsida. Kunde inte förstå varför. Hade jag vilat för lite efter loppet? Tog jag i för hårt? Jag sprang på och hoppades att det skulle gå över, men det gjorde det inte. Till slut tänkte jag att det kanske hade med skorna att göra, så jag tog ett par andra skor (881) och sprang i. Vilken skillnad. Rundan på 26 km tog plötsligt 19,5 minuter kortare tid och inget ont i låren. Skorna hade alltså inte tålt blötläggningen.
Löpningen är alltså inte bara en produkt av träningen utan också av vilket material man använder.
Många jag pratar med säger att de inte kan springa för att de får ont i knän eller vader eller rygg, eller någon annan stans. Men sanningen är nog att de har fel skor eller borde ha någon form av individuellt inlägg i skon. Eller springer på fel sätt.
Men det är ju väldigt bekvämt om man inte är riktigt motiverad för löpningen att skylla på att man får ont någonstans.
Har man bara rätt grejor och kommit över första motståndet mot att springa kan man inte vara utan det, även om det ibland fortfarande tar emot.
Jag har ändå någon form av hat-kärlek till löpningen.