Till mitten av förra vecka hade jag haft ett löparuppehåll på ett par veckor. Jag kände mig tjock i halsen och lite hängig. Det gäller att lyssna på kroppen och inte vara rädd för att hoppa över träningen om det är så att man känner sig lite sjuk eller misstänker att det är något på gång. Ett par veckors uppehåll påverkar inte kondisen så värst mycket. Men om man tränade och var sjuk skulle det kunna leda till ännu längre tränings bortvaro.
Jag kanske skulle börjat något lugnare, men ska det vara så ska det. I onsdags blev det 18 k, torsdag 12 k, fredag 26 k och i går 26 igen. Och nu har jag min löparkompis blivit gammal nog att börja hänga med på lite längre rundor. Det tar bara lite längre tid när han är med för han ska pinka, bajsa och snusa en hel del. Ja, det är inte någon mänsklig träningskompis utan det är våran hund. En boxer som nyligen fyllt 1 år. Och även efter 26 km så är han inte trött, utan börjar leka när vi kommer hem. Pust säger jag bara.
Sedan har jag ett sådant jobb att jag ibland är på tjänsteresa, men då tar jag oftast inte löpargrejorna med, utan låter kroppen få ett vil. Har jag vetat om resan innan kanske jag kör lite extra hårt veckan innan. När jag sedan kommer hem och kan springa igen känns det så skönt och går oftast rätt bra.
I den här veckan ska jag försöka samla mig till att göra ett test. Ska försöka springa minst 25 k om dagen i minst 1 vecka. Det är väl inte något vetenskapligt test, utan något jag själv kommit på. Klarar jag det här kan jag fortsätta tänka på ett häftigt lopp till nästa år. Jag vill inte säga mer innan jag bestämt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar