onsdag 28 november 2007

Ögonlaser.

Nu ser jag bättre ut!!??
Nu är ögonoperationen överstånden. Helt fantastiskt resultat så långt.
Jag kom till kliniken i Istanbul strax efter 12 i måndags. Jag hade ju läst en hel del om laser ingrepp och då speciellt information från den här kliniken, så jag var inte så värst nervös.
Först var det diverse undersökningar. För att fastställa hornhinnans tjocklek och ytstruktur om man så säger. Mätning av trycket i ögonen och allt vad det var. Vanlig synundersökning för att se vad som skulle korrigeras. Droppar för att utvidga pupillen och sedan när de undersökt vad de skulle, droppar för att få dem att bli normala.
Sedan var det väntetid inför operationen. Här började jag bli lite nervös beroende på papper som skulle skrivas under där man friskrev kliniken från diverse. Men så är den ju också amerikansk, med alla de möjligheter där för att stämma.
Sedan var det tvättning av ansiktet runt ögonen och sterila kläder och mössa. Strax bar det av in i operationsrummet. Där skulle man ligga på en brits och titta på en grön prick. Och innan man viste ordet av var det klart. Då kändes det lite till en början i ögonen och jag tänkte att vad är det jag gjort. Ska det göra så här ont i kväll och i natt vet jag inte var jag ska ta vägen. Så fick jag några droppar i ögonen och det kändes bra. Jag tittade ut tvärs över en 4-filig väg med refug, och jag såg reklamskyltarna på andra sidan klart. Det första jag såg var DHL. Helt utan sudd eller oskärpa. Men jag var lite ljuskänslig. Allt var väl klart vid 18-tiden.
Så fick jag åka till hotellet. Det var mörkt men det var med solglasögon på för gatlyktor och bilstrålkastare var rätt skarpa. Sedan var det en del droppar som skulle droppas i med 1 timmes mellanrum så vida man ej gick och lade sig. Jag tog bara och Skypade familjen och sedan gjorde jag mig i ordning för natten. Ögonen skulle täckas av några lappar för att man inte kulle komma åt dem under natten. Jag var väl vaken någon gång under natten men annars var det lugnt.
Så kom morgonen och det spännande att ta bort lapparna och se vad man såg. Det var helt fantastiskt. Jag såg klart utan glasögon. Vilken känsla.
Det ända är att jag ju inte är purung längre så jag har ju också ålderssyntheten att dras med. Alltså måste jag ha läsglasögon. Och mitt seende på nära hål var sämre nu än vad jag hade väntat mig. Men man kan ju inte få allt. Kanske det här är något som kan bli lite bättre med tiden när jag väl tränar upp synen lite. Armarna räckte med nöd och näppe till för att se displayen på mobilen.
Men summan av kardemumman är att nu slipper jag glasögon som regnar igen, blir nerrunna av svett, blir immiga. När jag går på badhuset kan jag se alla vackra flickor. När jag går in i en bastu ser jag direkt så jag inte gått fel.
Nu ska jag bara hålla på och droppa ögonen några dagar.
Det fanns ett papper med vad man fick och inte fick göra den närmaste tiden, men det stod inget om att springa 24-timmars lopp, så när jag frågade blev de lite ställda. Men efter lite funderande tyckte de att det väl skulle var ok. Försöka svettas måttligt så det inte rinner ner för mycket svett i ögonen. Använda pannband.
Det värsta är väl nästan att jag inte får spela tennis på 1 månad. :-)
Och nu åker jag till Finland, men någon bastu blir det inte heller, det måste jag också vänta en månad med.Jag kan varmt rekommendera ögonlaser, och att åka till Turkiet var snarare en fördel än nackdel.

1 kommentar:

Steffe sa...

Vad heter kliniken du var på?