Österlen marathon. Äntligen har jag gjort comeback på ett riktigt marathon igen. Senast var Stockholm 2011. Efter över 20 sprutor och nya piller har jag åter sprungit mara. Så det är som jag alltid sagt – ge aldrig upp.

Maran var på Österlen, mina hemtrakter alltså. Starten gick klockan 6 på kvällen i går. De har ett jippo där som heter Österlen lyser. Det var massor av marschaller utställda efter vägarna.

Det var lite konstigt att springa så där i mörker. Alla skulle ha reflexväst och pannlampa – minst. Så det var en del som såg ut nästan som springande julgranar. Några km markeringar fanns inte heller.

Drömmen var att klara det under 5 timmar, men en mera verklig tid vore nog på 5:15 – 5:20. Detta med tanke på hur det gick på Aros maran och att jag hade ca 6 timmar på mara distansen vid Urasuntin.

Jag brydde mig inte om att kolla min GPS annat än vid vätskekontroller. Jag sprang som det kändes bra till, och det var tydligen bra nog. Första kontrollen var efter 9 km och dit hade jag inte förväntat mig att komma under timmen. Men det hade bara gått 57 minuter när jag passerade där. Halv maran passerade jag på 2:17, helt otroligt. Jag som knappt varit under 2:30 på träningen innan. Här såg jag ju en reell möjlighet att komma väl under 5 timmar. Hittills hade jag vid en hel del tillfällen haft draghjälp. Det har jag inte upplevt tidigare nästan.

30 km passerade jag på 3:21 eller något sådant. Men sedan började det gå utför. 5 km innan mål såg det inte ut som jag skulle klara 5 timmar. Frågan var om jag skulle ta det lugnt eller ändå försöka komma under 5. Det skulle ju vara väldigt förargligt att komma precis över 5. De sista 200 metrarna viste jag var uppförsbacke och här hade jag ingen tanke på att jag skulle klara av att springa. Men så närmade jag mig 90 graders vändningen vid backen. Här stod det folk och hejade. Fan flög i mig, jag såg och hörde att det var mer folk längs den här gatan, jag hämtade alla kraftreserver kroppen hade och spurtade mot mål. Klockan vid målet syntes inte och jag vågade inte titta på min egen. 10 meter innan mål syntes mål klockan, 4:59:10. Vilken härlig känslas. Det blev visst 4:59:21. Inte mycket marginal till 5 timmar, men ändock under 5.

Känslan att gå i mål på comeback maran på torget i min hemstad går inte att beskriva. Det kom en och annan tår. Det var nästan som vid min första mara, jag är pånyttföd.