Singing in the rain. Det var länge sedan jag skrev något, men allt har gått sin gilla gång utan att något speciellt har hänt. Dessutom har jag strul med internetet.

När vintern gav vika blev det en hel del att göra i trädgården och lite mindre tid för träningen. Men kanske det var bra också att dra ner lite på det. För mycket och för lite skämmer allt.

Att avverka hyfsat med distans har inte varit det stora problemet, men att komma upp i “fart”. Jag känner att det är något som inte stämmer, men vad kan jag inte komma fram till. Och att hitta en läkare som förstår idrott utan att jag har ett brutet ben eller stukad fot har jag fortfarande inte.

Jag låg på km tider på en bit över 8 minuter plus att jag kände mig rätt sliten. Till slut för en dryg vecka sedan köpte jag igen b-vitamin sprejen. Denna gång har jag inte tagit sådana överdoser som tidigare, men ändå bra mycket mer än rekommenderat. Direkt ger det resultat. Det blev km tider på en bit under 8 minuter plus att det kändes bättre att ta längre pass oftare. Jag har kört långa pass varannan dag den gångna veckan.

2 gånger på senaste tiden har jag haft funderingar på mitt eget 100-miles lopp, Uppsala Stockholm tur och retur. en i sista stund har jag ändrat mig. Jag har inte känt mig helt färdig för att göra det. Men med dagens runda känns det närmare. Tänkte i dag att gå ut löst och bara försöka få till en ordentlig distans. Efter första timmen såg jag att jag hade lyckats göra över 7 km fast jag tog det lugnt. Efter 2 timmar låg jag fortfarande på ett snitt över 7 per timma. Det här kändes upplyftande. Tidigare under våren har jag alltid sakat efter ju längre jag varit ute.

Efter 2 timmar såg jag också väldigt mörka moln vara på väg. Men regn är ju bara vatten, så what. Efter 19,5 km öppnade sig himlens portar. Ett rejält åskoväder. Men jag tyckte inte jag blev nerkyld. Det var bara till att börja sjunga och fortsätta. Turen slutade på 27 km med ett snitt på 7,16 per km. Helt godkänt för min del.

Om jag inte var nerkyld i kroppen så var jag det desto mer om fingrarna. Frugan fick hjälpa mig att knyta upp vissa saker jag hade på mig.

Det var ändå inte trötthet som tog ut mig, utan att jag fick ont i övergången mellan skinkor och lår. Jag tror det här är något som på sätt och viss kommer från ryggen. Den här smärtan har blivit mindre med B-vitaminerna plus att jag börjat göra speciella töj övningar där jag ligger på rygg, vinklar benen med fötterna ihop och pressar knäna mot golvet. Vänster ben är det inget problem med men desto mer med höger.

Om man har ont och är stel någonstans blir det inte samma frekvens i löpstegen som när det inte är några problem.

Nu ska jag fortsätta behandla mig med B-sprejen så får vi se om jag inte i veckan efter midsommar kan göra Stockholmsturen.