tisdag 31 januari 2012

Gain without pain. 1,5 dygn i princip utan smärta. Sist jag hade småont var i går morse. Jag hade varit ute och sprungit lite och satt sedan i fåtöljen. När jag sprang hade jag lite känning i benet och naturligtvis när jag satt hade jag mer. Sedan dess har behandlingarna fortsatt. Ca 10 terapier om dagen. I går var det sista de 2 sprutorna. Men sedan var det nästan lögn att sova på natten. Dels för att jag inte kände mig trött alls, men också för att det kröp i vänster vad. Det var ett förfärligt poppande och krypande i den. Den vaden hade jag halvt genomskuren för 50 år sedan, men har alltid varit lite konstig känsel i benet nedanför. Om det är Vacusacen eller B-vitamin injektionerna som gör det vet jag inte. Men jag ser det som gott tecken.
Bland det sista i dag var undersökning av en ortoped. Han jämförde mig med en gammal bil som det behövdes bytas olja på och rundsmörjas. Sedan skulle den nog kunna rulla lite till. Jag har ju nedsatt rörlighet i axlar, nacke, ländrygg och höfter. Det knakar i axlar och knän. Men bortsett från det är det bara att fortsätta. Bör väl ha några mil till att ge tyckte han.
Huvudläkaren och han kunde inte förstå varför jag inte kunde nöja mig med lite kortare distanser. Men när jag sa att 10 km kan vem som helst springa, men ett maraton springer inte vem som helst. Då höll han med om att jag hade något där.
Sedan tog huvudläkaren på kliniken mig på dagens sista behandling, biomagnatiska koppor. Fråga mig inte om vad de ska göra, men är jag här låter jag dem nu göra vad det tycker.
Sedan bestämde hon också att jag varje dag resten av veckan ska jag ha injektioner. Jag har bestämt att jag åker hem på lördag. Dels för att jag längtar hem men också för att det blir lite dyrare än jag trott. Men får jag bort värken må det vara hänt.
Sedan nämnde läkaren något som sista försök på fredag. Något med en injektion i samband med laser om jag förstod henne riktigt. Överlever jag det här måste jag ju gå stärkt ur det.
Som min lille bror säger: Det som inte dödar dig, stärker dig….

Inga kommentarer: