Helvetes, satans jävlar. Det är ungefär så jag känner mig. Jag kan inte längre göra det som kallas att springa. I fredags tänkte jag att jag skulle ut på en härlig 12-15 km runda. Det blev 5,5 km. I söndags när jag åter igen skulle ut blev det visserligen 10,5 km. Men jag kunde springa 300 meter så måste jag gå 30-40 meter. Kraften i benen är slut och det gjorde ont i låret efter ett tag.

Jag var också hos läkaren i fredags, och nu börjar han prata om operation. Han sa att han inte skulle säga åt mig att springa mindre för han har äntligen efter 15 år förstått att löpningen är livskvalitet i högsta grad för mig. Han börjar med att skicka mig på magnetröntgen så får vi se. Det finns magnetröntgen från 10-15 år sedan. Och när jaq läser utlåtandena från dem förstår jag på sätt och viss inte att de inte gjort något tidigare. Men som läkaren sa: Jag har ju både arbetat och sprungit.

Den läsningen gjorde också att jag inte förstår att jag inte har haft mer ont. Men det är nog tack vara all min träning och tabletterna, Arthro5, som jag tar.

Jag får väl kämpa på så gott det går. Det här kanske mer går över i en blogg om ryggkirurgi.