söndag 28 augusti 2011

Jag är bruten. Jag gjorde ett försök på marathon i går. Trodde att eftersom jag nyss haft semester och den senaste veckan var jag inte på resa, skulle jag kunna ta mig igenom Månkarbo marathon. Men så inte. Det var upplagt för ett otroligt varmt lopp. Men det rädes jag ju inte. Sedan var det det där med att det är på 6 varv. Jag hatar maror som är på massa varv, upp till 4 kan vara ok. Sedan var jag lite fundersam för att loppet gick på grusvägar till största delen.

Redan i början kände jag att det inte var ok. Det var precis som om jag inte hade några krafter från strax över knäna och ner. Jag fattar inte varför. Redan efter första varvet var jag nästan beredd att bryta. Men jag tänkte att även om det skulle ta lite över 5 timmar så är det en mara. Jag skulle behöva en i benen. Men sedan började nerven i vänster skinka/lår att göra mer och mer ont. Ändå hade jag tagit piller och smörjt in med salvor. Men det kan vara det att grusvägen var doserad lite hit och dit. Tämligen ojämnt att springa på. Efter 3 varv hade jag i princip 30 minuter längre tid än vad det brukar va när det går bra. Fast det var ju o andra sidan också 30 minuter bättre än i slutet av sommaren. Men i alla fall gav jag mig ut på ett varv till och bestämde att om det varvet tog mer än 1 timme skulle jag bryta. I så fall var det tveksamt om jag skulle klara maxtiden. Varvet tog 1 timme och 5 minuter. Alltså bröt jag.

Jag stannade och snackade med lite folk innan jag körde hem. Körningen hem var hemsk, det gjorde så ont i vänster skinka/lår. För att inte snacka om hur det var när jag kom hem. Till och med när jag lade mig på soffan gjorde det ont och det brukar det inte göra. Men jag var också rent allmänt rätt trött. Efter hand på kvällen lugnade det ner sig och natten har varit lugn.

Såg i tidningen här på morgonen att jag var i gott sällskap i går. talt hade ett 30-tal brutit, på maran var det ca 18.

Här på förmiddagen har jag varit ute och gått stavgång ca 45 minuter.

Jag vet inte hur jag ska göra här med nerven som är i kläm. Den hindrar mig allmänt i min löpning. Det är svårt att boka tid hos någon sjukgymnast eller dylikt nu när jag vet att jag har en del resor i jobbet. Jag får väl vänta till längre fram i höst och sätta av några veckor utan resor för att komma tillrätta med det.

1 kommentar:

Stefan Manning sa...

"Välkommen" i gänget. Jag sprang 48 timmars i Skövde och åkte i en sådan djup mental svacka att jag aldrig kom upp ur den. Riktigt otäckt. Så jag kastade in handduken efter 27 timmar. Kroppen ville, men inte skallen.
Vi får bryta ihop och komma igen.

/Stefan