Vad finns efter världens ände? Ja, då har jag genomfört fotrallyt. Och mina föresatser från marathonlopp kunde översättas hit. Jag genomförde det, och det var ju avklarat i och med första steget efter start så att säga. Jag kom inte sist, jag har inte sett den slutliga resultatlistan men jag kom någonstans i mitten. Av 39 startande var jag nr 19 eller 20 att stiga av. På marathon är ju målet under 5 timmar, och här klarade jag över 5 timmar med råge. Jag var igång 14 timmar och 35 minuter, lite drygt 71 km. Det var mina ryggsmärtor som till slut satte stopp. De första 4 timmarna gick jag utan värktabletter, men sedan började jag med dem. De gjorde att ryggen höll sig i skinnet något så när i drygt 3 timmar.

Jag steg av i Trosa – världens ände. Om jag ställer upp nästa år igen har jag som mål att utforska vad som finns efter världens ände så att säga.

Jag hade ju tidigare bestämt mig för att gå i mina löparskor. Men på eftermiddagen innan jag åkte till Stockholm var jag på en kort promenad med kompis och då tog jag “hot-gear skorna”. När jag kom hem ändrade jag mig plötsligt och tog dem i stället. Och det ångrade jag inte.

På vissa ställen i skogen märktes det att det fanns en del mygg. Men jag har inte hittat några stick på mig. Efter ett tag kom jag nog på anledningen därtill. Jag har ett tag tagit B-vitamin tabletter. Och jag har för mig att myggor skyr B-vitamin.

Åter igen hade jag lite “problem” med maten. En del av det jag hade med mig smakade inte riktigt. Det är ett rätt vanligt problem. Sedan hade jag svårt med sådant som skulle tuggas. Jag hade inte saliv tillräckligt. Jag tuggade och tuggade men kunde nästan inte svälja ner det.  Jag var tvungen att sippa vätska till varje tugga. Det som det inte var några problem med var flytande föda. Havrevällingen var en höjdare. Det var preparerade havregryn med torkade skogsbär som var förstärkt med fullfett mjölkpulver. När det blandats med vatten och fått dra en 15-20 minuter var det jätte gott. Jag hade också ett måltidsersättnings pulver med protein. Det var ok men smakade kanske lite för kemiskt och parfymerat. Det var med jordgubbsmak. Och det var nog kemiska jordgubbar.

Mina hembakade bullar med massor av smör, ost och korv var också rätt schysta. Den första gick ner utan problem, men som sagt den andra fick sköljas ner.

Jag steg av i Trosa för jag tänkte att det var ett lätt ställe för frugan att navigera till för att hämta mig. Jag “vågade” inte ta av något på fötterna, för jag tänkte att då fick jag nog inte på skorna igen. När jag kom hem och fick av mig strumpor och skor blev jag glad. Jag hade inte tillstymmelse eller antydan till någon blåsa. Det där med fötterna kan jag nog, eller så var det tur. Det ända var nog att jag skulle haft ett par tunnare strumpor. De jag hade var förstärkta med frotté i sulan och det blev nog varmt. Främre trampdynan var rätt varm och som den legat i blött länge.

När jag väntade på frugan satt jag i gräset. Jag lade mig ner, men det gick inte. Då villa jag bara somna.

När jag kom hem klädde jag av mig och tog en skön dusch. Sedan gick jag direkt i säng, klockan var lite över 5 på eftermiddagen. Jag sov sedan till lite över 8 på morgonen därpå.Härligt.

Jag hade varit uppe på toan mitt i natten och då hade det känts som att gå på krossat glas. När jag kom upp smörjde jag en specialsalva för terränglöpning på fötterna, och vips kändes fötterna bra igen. Vilket mirakel.

Sedan på dagen i går gjorde jag inte så mycket, bara satt och läste och hade det bra, men i övrigt kände jag mig förvånansvärt pigg. Inga problem med muskler eller så.

Det var flera av deltagarna som var löpare på längre eller kortare distanser. Alla var vi överens att det här var avsevärt värre än att springa långt. Det att man var igång hela tiden ingen paus. När man springer marathon eller längre kommer man till check points där man kan stanna och dricka, äta och vila sig något. Men inte här, det var bara att gå hela tiden. Ja, vi fick ett stopp. Vi skulle med en färja som skulle ta ca 3 minuter. Vi kom dit precis när färjan lagt ut så det blev 5 minuters extra stopp. Det var guld värt. Efter det piggnade jag till rätt bra.

Jag är besviken på en del deltagare hur de använde toa-tiden. Det fanns ju en Bajamaja på vagn att använda vid behov. Vi hade 25 minuter på dygn till förfogande. Jag hörde på en del att de gick ditt och satte sig med fiktiva behov. De satte sig där för att vila eller se om sina fötter. Det tycker jag är snudd på fusk.

Som avslutning vill jag tacka organisationen och funktionärer för en bra och kul tävling. Också ett stort tack till alla trevliga deltagare, det märktes att man måste vara tokig på ett eller annat sätt för att delta.

Vi kanske ses igen nästa år, det blir ju i så fall en utmaning att försöka utforska vad som finns efter “världens ände”.