Det närmar sig. Fotrallyt kommer närmare. Och nervösare blir jag. Jag kommer inte att komma långt. I dag var jag ute i drygt 4 timmar. Det som kommer att knäcka mig är min dåliga rygg. Att gå och springa är helt olika saker. Eller också blir det så att efter ett tag domnar ryggen av så det är bara att gå. Måste proppa packningen med smärtstillande. Och eftersom Voltaren är sponsor måste det ju vara ok att ta dessa även om det är i mängd.

Jag måste ut på minst en sådan här längre runda till innan nästa vecka. I dag gick jag i mina hot-gear skor från England. De är rymliga och bra men jag fick skavsår på ovansidan av vänster fots tå sidan om lilltån. Och det trotts att jag hade lagt tejp just här. Nästa test måste bli med mina vanliga engelska löparskor. Visserligen är de inte lika rymliga i framfoten. Jag märkte ju i dag att fötterna sväller enormt när man går så här. Tror nog att de svällde 1-2 nummer.

Jobbet tar så mycket tid att jag inte hinner/orkar träna som jag skulle vilja. Förra vecka var jag på resa igen, och jobbade 67 timmar. Mesta tiden stående på mina stackars fötter. Bara för att stå ut med det inbillar jag mig att det är bra uthållighetsträning samtidigt.

Eller också blir det min berömda envishet som håller mig igång.

Kompis var med på rundan i dag. När vi kommit en bit iväg började han titta konstigt på mig fler gånger. Han undrade vad som var fel eftersom jag inte sprang. När vi kommit ca 1/3 av rundan kom vi ner till Fyrisån. Han vägrade först gå längre om han inte fick bada först. Men på det stället var det en kant så han skulle inte kommit i. Några 100 meter längre fram var det badplats. Gissa om han tyckte det var skönt. Och ändå var det inte det allra varmaste i dag. När han kom upp hoppade och skuttade han lite. När vi fortsatte var det inte långt till nästa “bad-ställe”. Här insisterade han också på att få komma i. Och vad gör man inte för sin bästa träningskompis.

Längre fram kom vi ut på en asfalt väg, och här tyckte han verkligen det var dags att springa, han kunde alls inte förstå att jag bara gick. Här passade jag också på att se hur det skulle kännas att gå baklänges som variation. Snacka om att kompis blev skogstokig när jag gjorde det. Det kunde hann inte alls förstå meningen med.