Nästan 22 km. I dag var jag ute på en härlig långrunda. Solen sken och det var bara ett par minusgrader. Fast på sina ställen var det något motvind, och då kände jag av vindfaktorn som det talas om. Speciellt händerna blev ordentligt kalla. När jag kom hem och skulle vrida om nyckeln kunde jag inte det med vänster hand, den var så kall att jag inte hade någon kraft.

Den gångna vecka har jag tagit det lugnt. Efter förra söndagens långrunda var jag alldeles urblåst energimässigt. Jag kände mig deprimerad och hade nästan bara lust att gråta. Fast när man söker på nätet om löpning och depression, står det att löpning är bra för att “kurera” depression. Men jag vet vad det här berodde på. Jag har varit där tidigare. Det är när jag är alldeles tömd för energi, depåerna är tomma. Så i veckan har jag bara varit på gymet 2 gånger och sprungit 1 gång. Dessutom har jag ätit lite extra. Så innan jag kom iväg kändes det riktigt fint. Humöret var på topp och löpningen började bra. Men nu känner jag att det som var i depåerna inte räckte till mer än så. Jag känner mig neråt igen nu. Så det blir till att försöka få i mig ordentligt med mat inför helgens övningar. Att köra så här är bra träning, det är stadium som jag kommer att komma i under ökenloppet.

Ska nu köra hårt 1 vecka till och sedan blir det lugnt i 2 veckor.