söndag 12 juli 2009

”…gör så gott han kan”. När jag får tillfälle och har ork, springer jag en runda.
I fredags var jag klar hos kunden vid lunchtid, och sedan åkte jag till hotellet och gjorde lite skrivbordsjobb. Och efter ett litet vil gav jag mig ut på en liten runda. Det blev i alla fall runt 9 km. Visst det kändes skönt, men mer hade killat mig. Nu var jag i alla fall fortfarande människa efteråt.
För tillfället är jag i Danmark, en ort som heter Vejle. Jag kom hit i går. Så i dag tänkte jag att jag fick hitta på något. Jag satt och tittade lite på en karta för att försöka se ut en lagom springrunda. Och se, de3t visade sig att Jelling inte alls låg långt bort. Där hade jag inte varit förut. Det är väl vad man kan kalla Danmarks vagga. Sagt och gjort, jag fyllde vattenflaskan och gav mig iväg. Skyltarna sade att det skulle var ca 10 km dit. Men det var faktiskt väldigt kuperade 10 km. Jag tog det verkligen lugnt, lätt inte pustet komma för mycket. Jag gick in emellan. Det visade sig vara 11,5 km dit och det tog ca 1.25 vilket ju i och för sig inte var så dåligt. Väl där gick jag upp på de båda högarna, väldigt lika Uppsala högar, kollade in runstenarna och kyrkan. Jag fyllde på vattenflaskan för säkerhets skull.
På vägen hade jag sett en vägvisare till Hopballemölla. Någonstans i bakhuvudet hade jag hört detta namn förut, så jag tänkte att jag tar väl en avstickare dit. Det är något i frugans familj. Det visade sig vara en fin plats. Det fanns en gårdsbutik och servering. Jag var inne i butiken och tittade lite, och sedan bar det av igen. När jag kom tillbaka till hotellet visade det sig att det inte varit någon omväg, bara en annan väg. Totalt fick jag ihop ca 23 km i dag. Det kändes skönt.
Tänk förra året när jag var ute på jobb gjorde jag runt 100 km per vecka, och nu……
”…gör så gott han kan”. När jag får tillfälle och har ork, springer jag en runda.
I fredags var jag klar hos kunden vid lunchtid, och sedan åkte jag till hotellet och gjorde lite skrivbordsjobb. Och efter ett litet vil gav jag mig ut på en liten runda. Det blev i alla fall runt 9 km. Visst det kändes skönt, men mer hade killat mig. Nu var jag i alla fall fortfarande människa efteråt.
För tillfället är jag i Danmark, en ort som heter Vejle. Jag kom hit i går. Så i dag tänkte jag att jag fick hitta på något. Jag satt och tittade lite på en karta för att försöka se ut en lagom springrunda. Och se, de3t visade sig att Jelling inte alls låg långt bort. Där hade jag inte varit förut. Det är väl vad man kan kalla Danmarks vagga. Sagt och gjort, jag fyllde vattenflaskan och gav mig iväg. Skyltarna sade att det skulle var ca 10 km dit. Men det var faktiskt väldigt kuperade 10 km. Jag tog det verkligen lugnt, lätt inte pustet komma för mycket. Jag gick in emellan. Det visade sig vara 11,5 km dit och det tog ca 1.25 vilket ju i och för sig inte var så dåligt. Väl där gick jag upp på de båda högarna, väldigt lika Uppsala högar, kollade in runstenarna och kyrkan. Jag fyllde på vattenflaskan för säkerhets skull.
På vägen hade jag sett en vägvisare till Hopballemölla. Någonstans i bakhuvudet hade jag hört detta namn förut, så jag tänkte att jag tar väl en avstickare dit. Det är något i frugans familj. Det visade sig vara en fin plats. Det fanns en gårdsbutik och servering. Jag var inne i butiken och tittade lite, och sedan bar det av igen. När jag kom tillbaka till hotellet visade det sig att det inte varit någon omväg, bara en annan väg. Totalt fick jag ihop ca 23 km i dag. Det kändes skönt.
Tänk förra året när jag var ute på jobb gjorde jag runt 100 km per vecka, och nu……

torsdag 2 juli 2009

Sakta ner. Ja, det är vad jag får göra. I tisdags kom jag tidigare hem från jobbet och tänkte att det var en härlig dag för en långrunda. Solen sken och det var bara nästan 30 grader varmt.
På rundan innan hade jag laborerat lite med att se hur det skulle gå att sänka farten och verkligen ta det lugnt. Så den här gången tänkte jag praktisera det fullt ut. Jag bestämde mig för att låta ”flåset” avgöra. Jag sprang i den farten där jag ungefär flåsade ”normalt”. Och mycket riktigt , det kändes avsevärt bättre. Antagligen är det en pulsklocka som jag egentligen behöver. Det är ju svårt att så bestämma flåset.
Men rundan blev inte riktigt bra ändå. Längdmässigt blev den det, för det blev ca 18 km. Men de sista 2 kunde jag nästan varit utan. De tog rätt rejält. Så jag får väl inse att för tillfället är det rundor på max 14-16 km som gäller.
I dag var det en sådan där värmedag igen. Mest hela tiden hem från jobbet visade bilen temperaturen 30 grader. Så jag tyckte det var vansinnigt nog att ut och springa en runda, en kort en (6 km). Men det märktes att det blev för långt här om dagen.
Det kanske trots allt är överträning jag drabbats av. Sprungit in i väggen riktigt. Jag har försökt kolla runt lite på nätet vad som gäller. Jag kan ju inte lägga av träningen helt en tid, då drabbas jag av abstinensbesvär. Nej, jag ska försöka med ordentligt neddragen träningsmängd och intensitet. Nu ligger jag väl på dryga halvminuten långsammare per km och jag har dragit ner de längsta passen med minst 2/3. Den totala träningsmängden per vecka ligger på ca 1/3 av sommarmängden och hälften av vintermängden.
Nu ska jag ut på jobb ett par veckor och kommer verkligen att springa mindre men också ha möjlighet att sova ut bättre. Om detta inte hjälper får jag uppsöka hjälp när jag kommer hem.