Sakta ner. Ja, det är vad jag får göra. I tisdags kom jag tidigare hem från jobbet och tänkte att det var en härlig dag för en långrunda. Solen sken och det var bara nästan 30 grader varmt.
På rundan innan hade jag laborerat lite med att se hur det skulle gå att sänka farten och verkligen ta det lugnt. Så den här gången tänkte jag praktisera det fullt ut. Jag bestämde mig för att låta ”flåset” avgöra. Jag sprang i den farten där jag ungefär flåsade ”normalt”. Och mycket riktigt , det kändes avsevärt bättre. Antagligen är det en pulsklocka som jag egentligen behöver. Det är ju svårt att så bestämma flåset.
Men rundan blev inte riktigt bra ändå. Längdmässigt blev den det, för det blev ca 18 km. Men de sista 2 kunde jag nästan varit utan. De tog rätt rejält. Så jag får väl inse att för tillfället är det rundor på max 14-16 km som gäller.
I dag var det en sådan där värmedag igen. Mest hela tiden hem från jobbet visade bilen temperaturen 30 grader. Så jag tyckte det var vansinnigt nog att ut och springa en runda, en kort en (6 km). Men det märktes att det blev för långt här om dagen.
Det kanske trots allt är överträning jag drabbats av. Sprungit in i väggen riktigt. Jag har försökt kolla runt lite på nätet vad som gäller. Jag kan ju inte lägga av träningen helt en tid, då drabbas jag av abstinensbesvär. Nej, jag ska försöka med ordentligt neddragen träningsmängd och intensitet. Nu ligger jag väl på dryga halvminuten långsammare per km och jag har dragit ner de längsta passen med minst 2/3. Den totala träningsmängden per vecka ligger på ca 1/3 av sommarmängden och hälften av vintermängden.
Nu ska jag ut på jobb ett par veckor och kommer verkligen att springa mindre men också ha möjlighet att sova ut bättre. Om detta inte hjälper får jag uppsöka hjälp när jag kommer hem.