Vad är normalt?

Nu är jag igång igen.
För tredje dagen har jag varit ute och sprungit. Så nu kanske jag kan säga att jag är på gång. I förgårds och i går blev det 9,2 km. I dag blev det nog bara drygt 5 km. Det märks ju att jag har varit lite kraslig, men även strapatserna där borta. Jag har fått ont i samma muskler i låren som på långloppet. Får väl ta och smeta på lite smärtstillande salva. Med min löpning så är lite ont inget att hänga upp sig på. Det är snarare så att om jag inte då och då hade ont någonstans vore det konstigt.
Få se om jag till nästa helg kan vara uppe i full dos för långrunda. I morgon tar jag nog löpuppehåll, men sedan på söndag och måndag ska jag försöka få till rundor över milen. I veckan ska jag på jobb i södra Sverige och försöker samla mig till att ta med löpargrejorna för att ta en runda på kvällarna.
Ändå får jag nog avstå marathonet i Malmö den 12 april som jag hade haft lite funderingar på.
Läste här i slutet på veckan om en kille från Paris som är på väg springande från Paris till Beijing. Och planerar att komma dit lagom till OS. När jag berättade det för chefen sa han att det tydligen finns sådana som är tokigare än vad jag är. Ja, jämfört med det här är jag ju ”normal”. Om man gör en linje och på dess ena ända skriver upp sådana som springer till Beijing, springer jorden runt, springer tvärs över USA, springer 100 marathon på ett år. Och på linjens andra ände sätter upp de som över huvud taget inte springer alls, så skulle jag nog komma på mitten och alltså anses för normal. Vad som är normalt beror helt på vem som gör bedömningen.
Glad påsk alla mina blogg läsare. (Ni är snart uppe i över 70 per vecka)