Hej alla fans. Jag är nu tillbaka i civilisationen och jag har överlevt.
Jag kollade faktiskt hur många visningar av min blogg som hade gjorts veckan jag sprang och inte skrev något, och det var en hel del som varit där för att se om jag hade något att komma med. Det är kul tycker jag.
Över till loppet i Vietnam. Det var något av det tuffasta jag varit med om. Grabben sa att det säger jag ju alltid efter de här loppen. Men denna gång var det något alldeles.
Jag tror inte det var så mycket som 0,5 km med platt mark. Det gick upp och ner hele tiden. Varje dag fick vi en etapp beskrivning med banprofil. På hemvägen gjorde jag en överslagsberäkning och fick det till att det var drygt 5000 höjdmeter nerförsbackar och nästan 6000 höjdmeter uppförsbackar. Det var tänkt att vi skulle avverka ca 250 km, men etapp 3 som skulle varit något med 50 km kortade de till drygt 30. Inte så att det blev en enklare väg utan bara något kortare.
Det var väldigt mycket med gyttja. Och gyttja och uppförs eller nerförs är inte roligt. Det var några gånger jag drattade på ändan.
När vi var högre uppe var det ofta dimma och dimmregn så en del vackra vyer fick vi bara föreställa oss. Men det var ändå mycket vackert att se på.
Efter första dagen låg jag vist på plats 17 men sedan halkade jag ner och slutade på 27. Men jag vill inte kalla det här för ett spring lopp, det var mer ett äventyrslopp. Lång som jag är var det problem med balansen många gånger plus en viss höjdrädsla så det gällde baras att ta sig säkert fram till målet.
Jag tror att jag var en av de få som klarade hela loppet utan att få blåsor på fötterna. Det ända är nu efter att anklar och smalben svullnat upp.
Tycker det är fantastiskt att jag klarade det här, jag som inte gillar backar och inte har gjort något vidare backträning. Och bra placering om man ser på en dels meriter.
Ska försöka göra några närmare beskrivningar av loppet de närmaste tiden.
Något att titta på: http://www.youtube.com/watch?v=aEZ6cI1SDMU
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar