Varför springa?

Varför springa när man kan ligga på sofflocket och ha det bra?
Varför springa långt, ultra, när man kan nöja sig med ett par tre kilometer?
I mitt fall springer jag för att hålla mig i något så när form och för att hålla ryggen i schack.
Springa när man har en dålig rygg, hur går det ihop?
Och springa för att kompensera för mitt andra intresse, matlagning.
För det första är det alltid bra med motion. Och genom att springa höjer jag smärttröskelen och låter kroppen själv tillverka smärtstillande medel.
Sedan vill jag ju inte klassas som handikapad på något sätt. Springer jag så är jag ju inte det.
Sedan när man springer gäller det ju att ha bra utrustning, bra/rätt skor. Och kanske hitta sin egen löpstill. Jag springer inte med höga benlyft eller kfaftiga dunsar när jag flyttar fötterna. Jag närmast smyger dem över marken. För det allra mesta springer jag på asfalt. Har problem när det blir terrän eftersom man då i stort sett måsta lyfta benen högre för att inte snava på trädrötter och stenar.
Eftersom jag inte är snabb är det en sporre att testa hur långt/länge jag kan springa. I de här riktigt långa loppen är alla som genomför vinnare.
För att kunna hålla på och träna är det utmanande att sätta upp höga mål. Som att delta i de här ökenloppen, springa 100 miles (160 km +), 24-timmars och liknande. Då är det inte bara löpning för löpningens skull
Också eftersom jag inte kan vinna något lopp är det kul att vara bland de första som deltar i en ny tävling eller att vara förste Svensk deltagare, ende utläning och liknande. Då kan man ju skoja till det och säga att man var bäste Svensk eller bäste Europe :-)
Det gäller att ha kul när man springer.
För några år sedan kom jag glad hem efter ett marathon och berättade att jag hade fått den bästa placeringen hittills, 27 plats. Men grabben tog snart ner mig på jorden igen när han frågade om det var 28 deltagare. Vilket det ju var.
När det gäller marathonen brukar jag säga att vissa samlar frimärken, men jag samlar maror. Det är kul att komma på olika ställen och springa.
En annna grej med löpningen är att man träffar trevliga människor. Och jag som är ute i världen en del får kompisar lite här och där. En del håller man kontakt med mer eller mindre.
Med detta förstår ni också namnet på bloggen: JAG SPRINGER FÖR LIVET.