"Visdomsord"

Den här rubriken kommer att dyka upp då och då med små korta tankvärda meningar.

Dagar kommer då jag inte vet om jag kan springa ett marathon.
Men för resten av mina dagar kommer jag att veta att jag har.

Ibland undrar man vad man håller på med. Tycker löpningen inte funkar, man kommer aldrig att kunna springa långt igen. Men lugn, tänk tillbaka på något fint lopp och snart är man tillbaka i form igen.

Varför springa?

Varför springa när man kan ligga på sofflocket och ha det bra?
Varför springa långt, ultra, när man kan nöja sig med ett par tre kilometer?
I mitt fall springer jag för att hålla mig i något så när form och för att hålla ryggen i schack.
Springa när man har en dålig rygg, hur går det ihop?
Och springa för att kompensera för mitt andra intresse, matlagning.
För det första är det alltid bra med motion. Och genom att springa höjer jag smärttröskelen och låter kroppen själv tillverka smärtstillande medel.
Sedan vill jag ju inte klassas som handikapad på något sätt. Springer jag så är jag ju inte det.
Sedan när man springer gäller det ju att ha bra utrustning, bra/rätt skor. Och kanske hitta sin egen löpstill. Jag springer inte med höga benlyft eller kfaftiga dunsar när jag flyttar fötterna. Jag närmast smyger dem över marken. För det allra mesta springer jag på asfalt. Har problem när det blir terrän eftersom man då i stort sett måsta lyfta benen högre för att inte snava på trädrötter och stenar.
Eftersom jag inte är snabb är det en sporre att testa hur långt/länge jag kan springa. I de här riktigt långa loppen är alla som genomför vinnare.
För att kunna hålla på och träna är det utmanande att sätta upp höga mål. Som att delta i de här ökenloppen, springa 100 miles (160 km +), 24-timmars och liknande. Då är det inte bara löpning för löpningens skull
Också eftersom jag inte kan vinna något lopp är det kul att vara bland de första som deltar i en ny tävling eller att vara förste Svensk deltagare, ende utläning och liknande. Då kan man ju skoja till det och säga att man var bäste Svensk eller bäste Europe :-)
Det gäller att ha kul när man springer.
För några år sedan kom jag glad hem efter ett marathon och berättade att jag hade fått den bästa placeringen hittills, 27 plats. Men grabben tog snart ner mig på jorden igen när han frågade om det var 28 deltagare. Vilket det ju var.
När det gäller marathonen brukar jag säga att vissa samlar frimärken, men jag samlar maror. Det är kul att komma på olika ställen och springa.
En annna grej med löpningen är att man träffar trevliga människor. Och jag som är ute i världen en del får kompisar lite här och där. En del håller man kontakt med mer eller mindre.
Med detta förstår ni också namnet på bloggen: JAG SPRINGER FÖR LIVET.

Vem är jag?

Jag är 51 år. Är över medellängd så att säga (198 cm). Bor i villa. Gift och har 2 barn. Jobbar med after sales på ett dotterbolag till en tysk fabrik (Aerzen Maschinenfabrik).
Springa började jag sent i livet så att säga. Mitt första Lidingölopp sprang jag -91 och sedan tänkte jag att ett marathon är ju "bara" 12 km till så det kan man ju prova. Min första mara var i Köpenhamn -92. Tiden blev 5.01. Hade det varit under 5 timmar hade det nog inte blivit fler. Men 6 veckor senare sprang jag ett marathon på 4.19. Och sedan har jag varit biten av att springa.
I skolan var jag inte speciellt sportintresserad. Dåligt bollsinne och av modell större som jag är. Men gympaläraren skickade gärna ut mig på en jogging runda i stället för att stå och vänta på bollen på handboll eller fotboll, så något av grunden lades här.
I mitten på 80-talet började min rygg krångla ordentligt och jag fick rådet att det ända som hjälpte var träning. Så jag började med skidåkning. Har ett par starter i Vasaloppet. Men vintrarna var dåliga så jag tänkte att jag fick göra något som inte var väderberoende. Så jag började springa.
Fram till 2000 var det bara marathon, men då åkte jag på mitt första ökenlopp. Förstörde fötterna rejält men kom igen året efter. Och sedan dess har jag varit biten av sådana äventyr. Mer om sådant senare tror jag.
Jag springer inte fort. Kortare lopp än marathon ger mig inget, men i maror eller där över är alla som genomför vinnare.
Jag brukar ha 2 målsättningar med lopp: Att genomföra, att inte bli sist (och på maror att komma under 5 timmar). För det mesta lyckas det.